98. När världen skakar: vad händer med e-handeln?

Välkommen till Noll till hundra, podcasten om hur du tar ett e-handelsbolag från idé till över hundra miljoner kronor i omsättning. Vi är Fedja och Jacob och vi kommer ge dig alla våra bästa idéer hur du kan växa ditt bolag. Varmt välkomna tillbaka till ett nytt avsnitt av Noll till hundra. Jag heter Jacob Wibom Westerberg och med mig som vanligt så har jag Fedja Porobic.

Nu är det nästan att man förtjänar en applåd för att komma tillbaka. Exakt, back from the dead. Vi har ju nästan haft en månads uppehåll nu sen senaste avsnittet släpptes. Och vad beror det på, Fedja?

Det var ett ofrivilligt uppehåll. Vi hade ju sportlovsveckan så vi tänkte spela in avsnitt precis innan sportlovet. Och så gick det inte av oförklarliga skäl. Sen körde vi livepodden och dagen efter livepodden så satt jag på flyg ner till Dubai. Vi har inte riktigt hunnit spela in. Så det var ofrivilligt avbrott. Men jag hoppas att ni är med oss och att ni är taggade för vi har så mycket som vi vill gå igenom med er i dag.

Eller hur? Det har hänt mycket, men du måste ändå berätta om den här Dubai-vistelsen. Jag har inte hört många detaljer. Vi har inte hunnit snacka ihop oss i försnacket. För mig är det också live i podden.

Det var en overklig händelse, svår att förklara eller nästan sätta ord på. Men vi var ju nere med familjen under sportlovet och tänkte, det finns egentligen två länder vi kan tänka oss. Det är Gran Canaria och Dubai som har tjugofem grader, solsäkert, varm pool, schysst käk. Och vi har varit i Spanien förra året. Då tänkte vi, okej, men vi tar Dubai i år.

Så vi bokar typ vid Black Week, efter Black Week, när man lägger det bakom sig. Så det var ju ändå bokat sedan länge. Och vi läste på nyheterna någon gång om det var slutet på december, början på januari, att det blev lite oroligt mellan Israel och Iran. Och vi har ju pratat om det i podden sedan tidigare. Det var sommaren egentligen 2025.

Men ingenstans på världskartan slog det mig att, men vänta lite. Om Iran ska attackera Israel så kanske de attackerar alla länder runt omkring. Och gör sig ovän med hela Gulfen, hela Mellanöstern. Alltså ingenstans, Jacob. Jag satt ändå och tänkte och analyserade med mina hjärnceller.

[En del saknas i underlaget.] Inför resan och tänkte: Finns det någon möjlighet att det här skulle kunna eskalera till ett krig i hela Mellanöstern? Sannolikheten är typ noll, ännu mindre. Med tanke på att USA har baser överallt. De kommer troligtvis inte attackera. Och då kommer de ju få hela, du vet, Saudi, Qatar, Emiraterna. Det är ju inte fattiga länder. Det här är ju oljerika länder med välrustade försvar.

Så jag tänkte, det finns ingenstans på världskartan att det blir krig i Dubai. Och Dubai är också semesterparadis, fullt av investerare. 95% av Dubai är ju expats. Det enda med Dubai, om man försöker gå tillbaka och vara skeptisk till din analys, var ju att du själv brukar säga att Trump gör det han säger att han ska göra.

Det känns typ som att han var ute och mer eller mindre sa att han tänkte attackera Iran. Och nummer två är ju att såhär Dubai ligger ju, jag vet inte exakt hur många meter ifrån Iran, men det är inte många meter.

Nej, det är inte många kilometer, men det är ju bara det här lilla sundet där emellan Hormuzsundet, tror jag det heter. Så det är ju hyfsat nära geografiskt. Men Trump sa inte, för att rätta det som jag sagt tidigare, han sa aldrig: "Jag kommer gå ut och bomba Iran." Tvärtom, han sa faktiskt att han försöker mäkla fred i Mellanöstern. Om man drar tillbaka lite grann då, det här kriget som hände sommaren 2025, det var ju bara Israel och Iran.

Egentligen var det Israel mot Gazaremsan och hela ledet där mot Hezbollah som de kallar det, det kriget. Men Iran la sig i det. För att de har ju varit med och stöttat Hezbollah och andra milisgrupper i närområdet med vapen och pengar. Indirekt har Iran varit med i kriget mot Israel väldigt länge. Och sen vart det total konflikt, konfrontation sommaren 2025 med missiler som skjutits ner och så vidare.

Det var väl sommaren 2025 som USA bombade iranska kärnvapenanläggningar också, eller det man trodde var i alla fall då ett kärnvapenprogram. Ja, och det var första gången som [oklart i underlaget: Iran och USA gick in] och lade sig i, men det tog ju slut väldigt, väldigt fort. Iran svarade med att de skickade några missiler på amerikanska baser. Allting sköts ner. De firade ändå att de, men vi har gjort någonting.

Vi fick skjuta. [En del saknas i underlaget.] Ja, vi har skjutit mot amerikanska baser. Ingen av de baserna var i något befolkat område. Utan det var typ mitt ute i öknen någonstans. Så ja, på min världskarta så fanns det inte ens en liten möjlighet.

Jag köper det. Jag menar UD hade ju inte något, liksom någon rekommendation om man inte ska åka till [oklart i underlaget: Iran] heller, vilket man då kan tycka kunde vara en grej. Men jag menar, väl på plats då. Jag menar, berätta någonstans. Ni skulle åka hem på en söndag typ eller lördag?

Ja, vi skulle åka hem på en söndag och kriget bryter ut på en lördag. Så söndag är ju dagen innan sportlovet tar slut. Så jag tänker att söndag morgon, lugn och ro. Vi hade bokat Emirates hem, Emirates dit. Så det var, vi hade en chill semester, och den var ju fantastisk som den brukar vara i Dubai. Vi har varit där tre gånger, två, tre gånger tidigare och varje gång har jag haft positiva minnen från det.

Men vi bokar då Atlantis som är ett familjehotell. [oklart i underlaget: För er som inte lyssnar], ett familjehotell längst ut på palmen. Och palmen är den som sticker ut mest från marinan. Och det är en konstgjord palm gjord med hundratusentals ton sand som emiraterna har dragit dit, byggt sen hus på. Och den har stått där i över 20 år typ. Och Atlantis-hotellet är skitstort.

Det är längst ut, syns, och det är typ ett ikoniskt hotell som representerar Dubai på vykort och så vidare. Ni har säkert sett det. Är man i Dubai så åker man oftast till deras vattenpark och badar. Men vi tänkte, vi bor där så har vi access till vattenparken och det. Och det var ju bra, verkligen bra. Alltså de har tänkt på allt.

Atlantis har tänkt på varenda liten detalj. De har inomhusaktiviteter, de har spelrum, de har mat, de har den bästa kids cluben jag har sett att lämna barnen på. Du vet hur stort som helst, välorganiserat. Man kan bara lämna barnen lite som ett dagis.

Briljant. Otroligt bra spa-avdelning. De har tänkt på allt. Men det de inte har tänkt på är skyddsrum. Inte ett enda jäkla skyddsrum. Så när det väl bryter ut då, hur det bryter ut är att på morgonen, då lördag morgon och då ska vi åka hem dagen efter, så ser vi någonting i himlen och sedan hör vi efteråt bara bom.

Okej, vad var det? Det kan ju inte varit en missil typ. Nej, vi skrattar bort det. Och så hör man en till bom och en till bom och så ser man dem tre bli nedskjutna. Hur långt ifrån? Det var inte många kilometer för det var ju uppe i luften. Men vad kan det ha varit? Några tusen meter bort från oss för det hördes och det, ja, alla på Atlantis hörde det.

Och då var barnen i poolen och vi bara springer i princip och hämtar dem och sade: ”Alessia, du måste upp.” Sjukt, alltså helt absurt ändå att sitta och betrakta när det kommer missiler mot en.

Ja, det var, alltså allting flyger ju över Atlantis. Eller allting flyger runt omkring Atlantis-hotellet för den är ju längst ut närmast Iran. Inte tänkte man på att det här skulle ske så att det var inte så man tänkte att shit, bättre att vara inne i landet. Nej, ingen människa planerar semester och funderar på hur missilerna ska flyga.

Enda vägen ut ur Atlantis-hotellet är genom en liten tunnel, eller en ganska stor tunnel, men alla måste ut ur den här tunneln, under tunneln och sedan över en bro för att komma till fastlandet Dubai. Och min hjärna gick i två fyrtio. Det var bara wow, vad kommer hända nu? Alla kommer ju fastna i den här tunneln. Den här tunneln är ju kö normalt sett också.

Så även om det inte är krig så är det otrolig trafikstockning i den tunneln. Specifikt vissa tider på dygnet också när alla ska in och ut från Atlantis eller in och ut från jobb. Skapar väl säkert någon form av säkerhetsaspekt i vanliga fall. Liksom så är det bra att det inte går att storma hotellet så att säga.

Ja, säkert. Nu var det så här: okej, vi måste upp. Ska vi packa? Ska vi inte packa? Hjärnan går i 360 och vi tänker högt. Först springer vi till receptionen. Har ni hört missilerna? De bara: ja, nej, du är den andra personen som berättar det till mig. ”Vi har inga rutiner för det här.” Har ni skyddsrum? Har ni något underjordiskt garage eller något?

Nej, vi har ingenting. Vi har det här garaget här uppe som är enormt. Vi har ingenting under mark. Jag bara: nej, men det här kan inte stämma. Ni har ju fan ett akvarium under marken. Som är flera tusen, tjugofem tusen fiskar och hajar i ett akvarium under marken. Någonting måste ni ha, tänker jag. Nej, vi har ingenting. Jag bara fuck, okej. Första bästa taxi vi bokar, åker in mot landet och på vägen in mot landet, då har man typ trettio minuter på sig innan man är ute i öknen.

Så som tur är så fanns det ingen trafikstockning just då. Okej, ni var så snabba på det att... Ja, så vi var väldigt snabba på, okej, det har hänt, vi måste... Vi vet att vi flyger imorgon, men vi åker inte till flygplatsen för att flygplatsen kommer stängas ner. Alltså jag har ändå varit med om ett krig en gång i tiden, även om jag var liten.

Jag har följt makroekonomi och krigshändelser genom nyheterna. Nu är jag ju där på plats. Så jag vet ju hur jag ska resonera. Jag måste ta mig bort från ikoniska platser, bort från militära baser. Och det går ju inte att googla sig fram till vart är alla militära baser. Vi gick och ChatGPT:ade fram två amerikanska baser.

Så jag kartlägger, du vet, i bilen, i taxin på väg ut mot landet. Så kartlägger jag: okej, här är bas ett, här är bas två. Var är alla ikoniska platser? Okej, du har Burj Khalifa, du har Atlantis, du har den här Burj Al Arab och du har Dubai Mall. De sakerna måste jag bort från. Så jag kartlägger, vart ligger de? Okej, jag ska inte vara i downtown, jag ska inte vara i marinan för det är där du har mest ikoniska grejer.

Makes sense. In mot landet, långt ifrån missilerna, för då hinner de skjutas ner vid marinan. Letar efter såhär hotell som inte har en hög byggnad som har ett garage eller ett skyddsrum som är under mark med bra ventilation. Och det är lättare sagt än gjort kan jag lova dig. Hittar ett enda hotell av tusentals möjliga och det ligger vid en racingbana. Men det fanns inget annat i närheten.

Det fanns en byggarbetsplats, det finns en racingbana och så ett hotell med typ fyra våningar, vilket anses lågt för Dubais räkning. Absolut. Det är också en osannolik plats att bomba på. Ja, helt osannolikt att bomba på. Långt bort ifrån både de amerikanska baserna, för det finns en amerikansk marina och det finns en liten amerikansk bas i inlandet. Och så har du öken.

Allt efter det är öken. Och jag tänker, jag har ju varit i krig. Jag vet vad som händer. Alltså supplies, vad heter det? För saker tar slut. Jag vet inte om Iran kommer in med marktrupper eller kommer de skicka båtar eller vad kommer hända? Det enda är att du är orolig för att du kommer att fastna på det här stället ganska länge.

Verkligen. Det du vet är att luftrummet stängs typ direkt. Gränserna brukar stängas direkt. Nu drogs ju alla arabländer, för jo till och med Oman, in i det här dag ett. Oman var de enda som fortsatte med flygtrafiken trots att det var indraget i kriget, men de hade inte fått någon beskjutning än.

Okej. Så då tänker man okej, nu har vi landat på hotellet, ska vi fly till Oman? Så vi träffar ett gäng norrmän med en kille som heter Nikolai som är tjugofem, du vet, studerat till ingenjör och är väldigt såhär logiskt tänkande människa, rationell, logiskt tänkande. Så att då hade jag ju någon att bolla med. Och han säger att ja men vi har också funderat på Oman, men vi har läst i Facebookgrupper att folk som försöker åka dit kommer inte över gränsen för att du behöver ett specifikt tillstånd.

Jag bara: ”Men vänta lite, vi är ju svenska medborgare, vi borde kunna med svenska pass kliva över gränsen.” Och ChatGPT säger att det ska gå, men då behöver någon köra dig över gränsen. Det är ju mitt ute i öknen. Taxin tar inte över för de är ju pakistanier typ allihopa. Nittio, nittionio procent av Dubais taxiförare är pakistanier. De får inte kliva över till Oman.

Nej. Och det är inte som att det sitter och väntar taxibilar på andra sidan gränsen. Nej. Även om det vore en bra businessmodell för dem, ja. Plus att det är typ såhär, eller jag vet inte om det ingick i analysen, men alltså geografiskt är det ju inte nödvändigtvis åt rätt håll. Man hade hellre velat åka nordväst än sydöst.

Exakt. Geografiskt så var det ju helt fel håll. Däremot så började man tänka okej, men vi måste bara ut. Egentligen struntar man i vart man kommer, bara man åker ut. Nackdelen med Oman är att båda flygplatserna som är huvudflygplatser är vid kusten. Även som det är i Dubai eller Abu Dhabi och Doha, vart du än tittade på kusten så har de ju bombat flygplatserna.

Vid det här läget så hade de bombat Dubais flygplats. De har bombat Qatars flygplats, de har bombat Abu Dhabi. Så de har ju bombat flygplatser. Troligtvis medvetet för att stänga luftrum, för att få civila att vara oroliga. Så jag har ju svårt att se att det här inte var medvetet. Första dygnet eller egentligen första dygnen som jag var där så sköts det över hundrafemtio drönare plus x antal ballistiska missiler plus antal [oklart i underlaget: kustmissiler] och lite annat.

Alltså det var ju över tvåhundra nedskjutningar varje dag. Så man hörde ju bara bom, de här smällarna. Helt galet alltså. Numera långt i bakgrunden för jag var ju ändå trettio minuter in mot landet, mitt ute i ingenstans, i ett Radisson-hotell. [oklart i underlaget: händer det någon annan Park Radisson?] Jag skojar bara. Park Radisson, bra, bra tips. Park Inn heter det. Men [oklart i underlaget: Emirat], ja, ja det var hemskt.

Men logiken var ju ändå, vi måste ha ett garage att skydda oss i. Och det här hade ett garage som var enormt för att det tillhörde någon sådan liten utegalleria. Du hade utgång på två, tre olika platser i garaget. Extremt bra ventilerat för att vara ett garage. Annars får du mycket kolmonoxid. Du har hissar, du hade trappuppgångar. Det var ett stort garage.

Ja. Långt under marken. [oklart i underlaget: Och du kunde ta], jag tror typ tjugo meter eller något sådant. Så nu, ni kommer dit, hur ska jag säga, det är lördag när ni kommer dit.

Ja, det är fortfarande lördag. Då har vi ju ändå pröjsat för Atlantis, vi har pröjsat för flyg och så tänker vi, vad händer nu? Liksom, såhär, okej, vi kommer inte att komma hem, det vet vi ju, men vi måste komma ut. Så att första natten, då vart det några timmar lugnt, där på kvällen. För hela dagen så smäller det. Sen vart det några timmar lugnt.

Så jag tänker okej, men nu kanske de håller på och förhandlar eller för ut civila i alla fall. Det vet jag inte. Så går in på UD:s hemsida. Nej, ingen uppdatering. De enda som hade uppdaterat var såhär att svenska clickbaitnyheter, det var Aftonbladet, Expressen skriver om det här. I vanliga svenska nyheter är det här en notis. Och jag sitter och tänker oj shit, det måste ju vara tusentals svenskar, tiotusentals svenskar fast här.

För att vart jag än rörde mig i gallerior eller på stranden så hörde jag ju svenska. Så jag tänkte det här måste ju vara en stor nyhet i Sverige. Men det var ju bara typ de här, ja men skvallerblaskorna som skriver om det. Så jag har varit förvånad att UD inte direkt gick ut med en rekommendation för alla oss svenskar. För vi gick ju in på en gång och skrev in oss på en svensk lista.

Då får man fylla i ett formulär. Hade aldrig gjort det tidigare, men du får inte ens en bekräftelse när du är klar. Du får ett automatiserat mail tillbaka i alla fall och säger [oklart i underlaget: du är Noll]. Har vi fått en kontakt sedan dess? Nej, ingenting. Då har de ändå skickat ett plan typ tio dagar efter att allting hade brutit ut. Då har de evakuerat ett plan som inte var fullsatt.

Prioriterat var ju barn och familjer, speciellt barn under fem år läste jag. Jag har en son som är fyra. Jag fick inte det sms:et eller erbjudandet att fly landet. Nu vet jag inte om de vet att jag har [oklart i underlaget: flyttat] till Etiopien. Men på något sätt... Hur lyckades ni ta er till Etiopien då? Det här var absurt. Vi bevakade ju flygplatsen när åker flygen.

Vi ville inte vara på det första flyget ut ur landet. Nej. Men i alla fall de första fyrtio flygen tänkte jag. Ja. Så fort flygen började öppna igen och då var det typ tisdag... Nej, måndag kväll var de första flygen och nu är vi, då är det krig lördag, söndag, måndag kväll åker de första flygen. Och då har vi ändå övernattat i en fucking bunker, alltså i ett parkeringsgarage med den här norska familjen, med andra turistande familjer.

Jag har hela tiden kontakt med några svenskar som jag vet är där nere, bland annat då Björn som är vår vän. Alltså Björn [oklart i underlaget: Polmans Spenger] för kontexten. Exakt. Och hans familj tänkte lite annorlunda. De var kvar i marinan i deras hotell. Deras, alltså sen åkte de till en annan stad men fortfarande kvar vid marinan. De tänkte att okej, om de bombar så bombar de Dubai, de kommer inte bomba Ras al-Khaimah.

Men sen började bomberna falla även där och i Sharjah, liksom överallt. Så till slut åkte de också till vårt hotell. Okej. Så det blev lättare. Då kunde vi koordinera, alla letade efter flygbiljetter. Allas vår strategi var att vi bokade ett flyg, ett förmiddagsflyg och ett eftermiddagsflyg. Vi struntar i vad det kostar, vi vill bara bort. Så vi bokar ett förmiddagsflyg, det blev inställt.

Vi bokade ett, nej de bokade ett nattflyg till Zürich, det blev inställt. Ett förmiddagsflyg, det vart inställt. Eftermiddagsflyget, det var ju till Addis, men vi hade typ tio andra flyg inbokade redan. Och destination var, ni bara struntade i destination, ni bara skulle någonstans.

Nej, vi hade Mumbai, vi hade Tanzania, vi hade de dåliga locations. Sen hade vi Zürich, Rom, Milano, Amsterdam, obviously Stockholm den sjunde hade vi inbokat. Så vi hade massor av inbokningar. Jag tänker att någonting måste ju lyfta. Men det är sjuttio plan som normalt sett lyfter i timmen från den här flygplatsen och nu lyfter det ett. Kanske två per timme. Om ens det, ibland är det noll.

Så det är väldigt få flyg som kommer lyfta. Och de enda flygbolagen som jag ser lyfter är Emirates, Emirates dotterbolag som heter Flydubai och något såhär okänt bolag. Kanske Saudiarabiskt eller någonting annat lokalt som man inte hade känt till. Men Emirates är bra, Fly Dubai är bra, det är typ lite som SAS-liknande. Så jag tänker jag vill bara ut. Det som är nice med Emirates och Fly Dubai och liknande och även Saudis bolag var att de refundar alla tickets.

Ja. Så Emiraterna gick väldigt starkt ut direkt när allting inträffade och supportade turisterna och sa: Vi refundar alla tickets, allting som har hänt, vi kommer lösa det. Vi betalar för alla hotell, alla måltider, allt. Tutto balutti. Det var såhär, ni behöver fylla i ett formulär i hotellet så står vi för hotellet. Och då var vi ju redan på det här Radisson-hotellet. Och visst, vi kunde fått det gratis.

Nu pröjsade vi för att jag tyckte synd om hotellet också. Jag tänkte de drabbas för det kom inga nya turister. Och uppmaningen var någonstans att kan du betala så gör det. Ert försäkringsbolag kanske täcker det, men kan du inte så löser vi som stad det. Jag tänkte att det finns säkert familjer som behöver det. Låt dem utnyttja den fundingen. Så anyway, Emiraterna var ju snabba på, inget illa mot dem.

De sköt ner nästan allt. De skyddade sin befolkning. De gick ut med sms så fort det kom missiler. Så vi fick ju flera sms om att sök skydd. Även om det var obehagligt att få de här sms:en för de tjuter ju trots att du har avstängt ljud eller det är som ett flyglarm typ.

Ja, exakt. Vad heter det? Hesa Fredrik i Sverige. Ja, exakt. Hesa Fredrik, ja det kanske det heter ja. Exakt. Nej, men det är ju precis sådana här Amber alerts fick man en del när man bodde i USA när det var något barn som har försvunnit. Då tjuter ens telefon också även fast man har den avstängd.

Jaha, hade ingen aning. Ja, det ser man. Men Det sms:et fick vi i alla fall vid tre tillfällen. Det värsta var första gången. Grejen är att med människokroppen, man blir van ganska snabbt. Vi blev ju immuna mot smällarna. Så första dagen är man jätterädd. Man är bokstavligt talat jätte, jätterädd. Andra dagen så ser man att fan, livet går vidare. De här förarna, det finns folk på gatorna, folk jobbar i hotellen, folk serverar frukost, folk är kvar och serverar massage om du ska ta det.

Så jag tänker någonstans att okej, hela lokalbefolkningen känner sig trygg. Varför ska jag stressa? Jag hör bomber i bakgrunden, men det är bara bomber. Fuck it. För barnen förklarar man att det är åska. Det är därför vi måste ta oss ner. Det är så att Dubai har ett annorlunda väder, det åskar. För hur skulle du förklara för en fyra- och en sjuåring att två länder krigar?

Fyraåringen kan ju köpa det. Sjuåringen är lite svårare kanske att sälja in att det är åska men... Men hon såg ju det. Så att hon såg ju det. Hon sade: ”Det är ett stjärnfall, pappa.”

Du sade: ”Ja.” Så kan man också se det. Exakt. Men sen såg ju hon det bara några få gånger så att det gick att komma undan med det. Jag sa att det var åska. De har aldrig upplevt stark åska i sitt liv.

Nej, och det är ingen som har levt ett missilregn heller. Ingen har levt ett missilregn. De har aldrig läst om krig. De har inte pratat om krig i skolan. Så att det går inte att förklara på ett enkelt sätt. Jag tänker att ta det här i lugn och ro när vi är på safe. Om två år.

Jag och min fru pratade ihop oss: vi pratar om det här första dagen när vi landar i Sverige. Så förklarar vi med en världskarta, pedagogiskt, lugnt, i alla fall till sjuåringen, vad vi har varit med om. Vi behöver inte ta det när vi är utomlands för hon kommer bara vara orolig. De är redan flygrädda ska man säga till det.

Så det var, för... Sonen var ju bara såhär, åh vad häftigt, vi är på en racingbana. Men hon fattade ju såhär, hon bara: ”Vi är på ett skräphotell.” Vi åkte från Atlantis, då vi badar, chillar, äter buffémat. Här får jag inte, du vet, knappt röra någonting för att det är smutsigt och vi går inte ut ur huset. Vi är i ett jäkla garage.

Du börjar drilla din sjuåring väl. Pappa, det här hotellet lever inte upp till min standard. Vi betalade nog [oklart i underlaget: ett och sju] per natt för det hotellet. Det var inte gratis. Du hade kunnat tagit [oklart i underlaget: tre och sju] per natt.

Ja, lätt. Nej, men någonstans så var ju hela Emiraterna… De gick ut på en gång och sa: ”Ni får inte ta… Ni får bara ta samma betalning, högst det ni tog i går. Ni får inte höja priset en krona från det ni hade tagit från turisterna i går, för att det är en nödsituation.” Det är ju fair.

Ja, annars får ni konsekvenser från staten. Hela GCC gick ut med den här informationen. Jag bara whoa, det är fair. Så det var mycket som hände, men vi tog oss till slut ut med det här flyget till Addis och då hade vi nio flyg vi behövde avboka.

Det blev åtta dagar senare hem. Ja, exakt åtta dagar. Exakt, åtta dagar. Så att det tog tre dar i Dubai under den här skiten och de första fyrtioåtta timmarna hade vi noll kontakt. Alltså, det gick inte att komma i kontakt med någon i Sverige som brydde sig. Alltså, UD brydde sig inte. Och tittar man på Sveriges befolkning i sociala medier så var ju typ nittio procent av kommentarerna:, men skyll dig själv för att du åker till Dubai.

Jag bara ja, ja. Enormt korkad inställning. Det var bara, det är bara småbarnsfamiljer som var där under påsk... sportlovsveckan. Jag tror inte folk riktigt har [oklart i underlaget: gett det]. Det är inte som att någon kunde förstå att det här skulle hända. Ja, det här är verkligen en helt absurd hemresa. Innan det här hände er, nu är det många det här har hänt, men så hade jag någon form av såhär rekord i dålig hemresa.

Vi var i Sydafrika för tio år sen och så blev det något så enkelt som snö i Istanbul där vi skulle mellanlanda på vägen hem. Och då girade planet österut när vi var på vägen hem och vi landade i Gaziantep som som ligger liksom några mil norr om Aleppo, där det då var liksom fulla bombningar som pågick. Så att när jag liksom, när vi landade där, det var inte så att jag kände till, alltså jag visste inte vad Gaziantep var för någonting då.

[En del saknas i underlaget.] Men det ligger då precis på gränsen till Syrien. Då liksom krävs det typ tre pinch in på Google Maps för att jag ska liksom säkerställa att vi inte är i Aleppo. För först ser det liksom ut som nålen är i Aleppo. Jag behöver inte landa i Aleppo liksom. Men såhär jag bara okej, vi är en bit utanför liksom i Turkiet istället.

Och det är ju lite såhär liknande, alltså det är inte så sjukt långt ifrån Dubai, även om det är rent, liksom den känslan när man landar i Gaziantep är verkligen såhär, det ser typ ut som att det har varit bombat innan. Det är hemskt, liksom. Alltså, det är såhär byggnaderna är raserade och det är grått och trist liksom.

[En del saknas i underlaget.] Och sen så börjar man ju så klart lite googla på var man har hamnat och då visar det sig att det här var då ISIS var en väldigt stor grej vid den här tidpunkten. Och när man liksom började med att googla på Gaziantep, den första artikeln som kom upp var att såhär, ja Gaziantep är ISIS typ såhär mellanstation för att komma in i Europa.

Och sen så kommer det människor från brittiska UD till vårt hotell och säger att det är sjukt viktigt att ni inte befinner er vid fönstren så att ISIS kan se att det är västerlänningar här på hotellet. Vi bor på något såhär trött hotell, liksom de bussade oss in på något hotell. Och sen var vi kvar på det här hotellet i tre dygn men fick inte vara vid fönsterrutorna.

Så att liksom man gick runt och duckade inne på hotellet för att försöka... Och det var inte så att bomber föll även om just typ polisstationen blev bombad i staden medans vi var där och det hände andra grejer. Och det var inte så att det föll missiler mot en [oklart i underlaget: missilparameter] eller vad man ska säga. Men att leva med den psykologiska stressen att någon har kommit och sagt att ni får inte vara vid fönsterrutorna för det kommer storma in terrorister med vapen på hotellet och skjuta er då.

Svenska UD gick fram till er sa du? Brittiska. Brittiska UD, okej. Men de kom med, det kom liksom två typ säkerhetsagenter till hotellet och liksom körde en dragning med oss. Och sen så sitter man ju precis som ni satt och bara såhär, vi behöver ha ett flyg härifrån bara snabbast möjligt liksom. Allting var fullt och liksom de hade ju spritt ut turister över hela Turkiet och alla skulle ju tillbaka till Atatürk för att ta sig ut.

Det slutade med att det tog oss tre dygn att komma från Gaziantep till Atatürk och sen väl på Atatürk så tog det ytterligare ett par, tre dagar. Hela hemresan tog en vecka. Men vi var hemma på sju dagar. För er tog det åtta dagar liksom. Men det är en hemsk situation liksom. Och det som också var väldigt obehagligt i Gaziantep var att ingen pratar engelska.

På den tiden fanns inte ChatGPT. Det var otroligt svårt att kommunicera och göra sig hörd och förstådd liksom med lokalbefolkningen. Så att det var verkligen obehagligt också. Det låter ju nästan värre än [oklart i underlaget: Iran].

Vi hade inga barn. Så att det, jag tror att det gjorde det typ bättre då. Ni hade barn med er och det är hemskt. Barn är svårare. Jag satt och tänkte på det också. Hade jag inte haft barn, då hade jag nog inte haft den stressen som jag hade. Alltså jag har ju någonstans ändå överlevt cancer, väldigt spridd cancer.

Så jag har ju blivit immun... inte immun mot döden. Det är klart att jag vill leva som många andra hoppas jag. Men man tänker man tänker på ett annat sätt, helt klart. Men här hade jag ju kids. Så jag var ju stressad över deras situation. Vi sov ju väldigt dåligt. Vi sov ju knappt några timmar de första dygnen. Så vi skiftade.

Så jag och frugan sade: ”Okej, jag tar första skiftet, fyra, fem timmar. Så tittar jag, du får sova.” Och försökte sova, somnar knappt, vaknar av att det är bomber. Stort adrenalinpåslag i kroppen liksom. Det är svårt att sova.

Ja, skitsvårt att sova. Och sen är vi egentligen i ett parkeringsgarage. I ett litet utrymme där man hör hissen, det är jätteljust. Så det finns ju, så det var dåliga förutsättningar för att sova även om du kan, för du är helt utmattad. Men vi lyckas få lite sömn. Den här veckan var ju väldigt jobbig. Men sen när vi kommer ut i Etiopien så är det ganska chill.

Så flyget ut eskorteras av stridsflygplan. [En del saknas i underlaget.] Först slussar de runt dig på flygplatsen. Troligtvis för att Iran inte ska förstå vilket flyg som kommer lyfta. Så att flyget är inte direkt i anslutning till terminalen, utan den är lite längre bort. Och jag ser ju det för jag har ju min sån här tracker. Alltså jag bara vänta lite, den är väldigt långt bort.

Vi har en i gänget som har arbetat som pilot i tjugosju år, nyligen bytt yrke. Och han lugnar oss och säger: ”Vi har också lyft därifrån.” Han jobbade för Norwegian, du vet, det är nära terminalen ändå. Du behöver inte oroa dig. Det är så, det är okej. Sen kommer man ut i bussen. Bussen tar världens omväg för jag vet ju vart vi är, vad jag ser i kartan.

Den cirkulerar på flygplatsen, följt av massa tomma bussar. Jag bara: ”Men varför åker alla de andra tomma bussarna runt omkring?” Och så tänker du efter, hur åker presidenten i USA? Då är det oftast så att presidenten är i en bil och sedan är det fem likadana bilar som åker före och efter. Så var det, ish. Inte exakt, men det var väldigt skumt. Det var lite konstig känsla och så kom vi upp i luften.

Jag såg inte det, men norrmannen i gänget såg två missiler bli nedskjutna från fönstret. Fy fan. Och alla flyg var… Inte alla, men i alla fall vårt flyg var eskorterat av ett stridsflyg. Jag såg inte det heller, men norrmannen sa det. Och sedan såg jag det i efterhand på sociala medier, för folk hade filmat och lagt upp det här.

Det här var ju en stor grej. Men alla civila flyg eskorterades. Först raka linjen över mot gränsen till Oman, sedan in mot landet. Inte över Jemen, men typ bredvid Jemen och sedan mot Etiopien, som ändå ligger hyfsat nordöst i Afrika, även om det är in i landet.

Absolut. Afrika är jättestort, men nordöst, det är åtta timmar bort från Stockholm. När vi landade i Addis så var det ju ändå en skön känsla. Men vi visste att vi kommer typ aldrig ta oss härifrån för att tjugosjutusen flyg var inställda i Mellanöstern för att de flesta flygplanen som ska från Asien till Europa mellanlandar antingen i Qatar eller i Doha, eller i Abu Dhabi eller i DXB, i Dubai.

Någonstans där måste du mellanlanda. Till och med flyg som skulle till, ja men såhär, Jeddah, [oklart i underlaget: Rida], många av de här saudiarabiska länderna stängdes av. Tel Aviv gick ju inte att komma förbi. Så det var ju många stora internationella flygplatser som var avstängda eller där luftrummet var stängt, vilket gör att alla ska rerouta sina flyg. Det var ju som ett hål på Flightradars karta.

Då tänkte jag, vi kommer inte komma härifrån, men så fort vi landade började jag leta biljetter till Sverige. Jag ville inte köpa dem innan för man visste inte: kommer planet att lyfta eller inte? Nej, nej, exakt.

Och sannolikheten var ju nittio procent att vi inte skulle lyfta. Även om jag satt på planet så tänkte jag, det är bara tio procents chans att vi faktiskt lyfter. För jag har ju sett andra plan åka ut på landningsbanan och sedan bli inställda. Skit samma. Vi landar i Etiopien och så tänker jag: ”Åh, vad skönt. Nu är det bara att boka hem, va?”

Finns ingenting, nada. Vi går till Ethiopians kontor, det finns ingenting. Det är världens omväg via Marseille, Nice, flyget till Köpenhamn, sen flyget från Köpenhamn till Stockholm. Och jag har två små barn. Ska jag åka runt halva Europa? Nej tack. Jag kommer inte åka till Marseille och sen tåget till Nice. Det är också en risk. Ni som har varit i Marseille känner till Marseille. Det är typ en jobbig förort i Frankrike.

Ja, jag vet inte. Jag hade nog typ tagit den vägen. Jag tänkte: ”Jag är säker i Etiopien.” Vi har ett nice hotell, det är nära flygplatsen. Jag googlade lite, jag körde några saker, Men Etiopien, ja, det finns lite inbördeskrig, men de är sjuhundra kilometer bort. Alla människorna var fett nice. Så de första fyra, fem dagarna var vi på hotellet. Sen tog vi oss ut i staden och jag ångrar inte det för att det var väldigt fint.

Jag har mellanlandat i Addis Abeba, men aldrig varit där i staden. Flygplatsen är jättebra. Den är fräsch, den är hyfsat nybyggd och de bygger en ännu större flygplats. Det är typ en transithub för hela Afrika. Så det landar ju många, många flyg i Addis. Alla som ska till Kapstaden åker oftast via Addis. Ska du till Zanzibar är det oftast via Addis.

Jag gjorde ett projekt med jobbet i Zimbabwe och då flög vi ett par gånger fram och tillbaka och då mellanlandade vi där. Ja, du ser. Det är en transithub för Afrika. Så man ser ju väldigt många transitpassagerare som checkar in och checkar ut från hotellet med kort varsel. Men vi var på ett nice hotell, bra mat. Jag tänkte så här: ”Jag kommer inte att stressa härifrån.”

Låt oss ta en direkt flight hem till Sverige. När är första bästa? Ja, men det är söndag. Jag tar söndag. Då har barnen missat skolan i några dagar. Det var väl mest det jag var orolig för.

Ja, det är väl det minsta bekymret på något sätt. Plus och minus kan man komma i kapp på i efterhand. Ja, ja, men allt annat, du kan ju ändå få jobb gjort, du har wifi. Även om du var helt… Alltså, jag var ju helt utmattad. Så jag tror inte jag jobbade en dag i Addis. Någon eftermiddag kanske det var någonting som var superakut, men annars jobbade jag inte mycket efter Dubai.

Nej. Och du är i Afrika, så det är såhär, ja, hur safe det än är så pågår det ändå krig här och var, inbördeskrig. Men sista dagen eller näst sista dagen så tog vi oss ut. Hela dagen så var vi ute och turistade i Addis.

Okej, och hur var det? Annorlunda känsla. Jag tänkte också såhär för barnens skull att de får uppleva hur resten av världen eller en stor del av världen lever. Så vi visade dem, vi åkte till [oklart i underlaget: Marketon] som är Afrikas största marknad. Enorm marknad. Vi kanske såg en procent av den, men det tog oss en timme att gå runt den procenten. Är det inte någon sjukdom man borde vara vaccinerad mot i…?

Jo, det var därför vi stannade på hotellet. Men i Addis är det relativt safe. Det är malaria. Men i och med att Addis är på så hög höjd och bla, bla, bla så sprids inte malaria. Sen var det någonting mer, någon annan sjukdom. Men vi skulle ju inte äta. Vi tog med oss vatten. Så det var så här: okej, vad kan man säga?

Hepatit. Ja, hepatit. C, eller vad det kan tänkas vara. Ja, det är ju inte luft. Jag är inte läkare. Jag har aldrig… Eller jag har en gång i tiden, men aldrig på senaste tiden, stöttat typ Röda Korsets arbete eller den typen av… Där jag vet att åttio, nittio procent av donationen har gått till att täcka löner. Det var en väldigt stor del.

Jag har inte siffran i huvudet, men det var en väldigt stor del när någon granskade det. Nu tänkte jag: ”Nu har jag chansen att stötta ett barnhem i Etiopien där jag ser på riktigt hur de har det.” Jag träffade general managern. Jag bara: ”Hur sätter jag upp en PayPal-transaktion till er? Jag kan skicka en månadsdonation. Den får komma till er direkt.”

Så det var ändå en bra grej att… Härligt. Så fick barnen så klart se hur de levde. Det var ju små rum, åtta sängar, sexton barn per rum. Två barn per säng. Och rummen såg mindre ut än vår poddstudio. Det var typ hälften av vår poddstudio. Det var bara sängar som var staplade på varandra.

Wow. Med tunna madrasser. Så det var tufft, faktiskt. Någonstans tänkte jag: i stället för att skicka pengar, kan jag på något sätt lösa så att de får en bättre tv, någon gamingkonsol, bättre sängar? Så det var min första initiala reaktion. Och sedan, sakta, sakta tänkte jag: okej, de får lösa det. Men jag får fixa någon typ av återkommande grej.

Ja. Jag tror att det var en ögonöppnare för mig också. Även om man förstår som vuxen att det finns andra i världen som har det väldigt dåligt. Du förstår inte hur de har det innan du åker ut i typ slummen.

Det blir emotionellt på ett annat sätt när man ser det också i verkligheten än vad det blir… Ja, du träffar ju barnen om inte annat. Du ser ju hur de blir glada över ingenting, över klubbor och skrivböcker. Överlyckliga. Och så ser du att våra barn får present efter present av sina morföräldrar, farföräldrar. Till slut blir de ju immuna.

Ja, exakt. Det är speciellt, alltså. [Poddens reklampaus.] Först och främst, stort, stort tack för att du lyssnar på podden som produceras och möjliggörs helt av min egen byrå Porobic Group. En av Sveriges främsta, helt dedikerade e-handelsbyråer som arbetar med lönsam tillväxt i hela ledet. Och har du, som många, många andra e-handelsentreprenörer, fastnat, platåat eller bara behöver en aktiv investering från någon som mig och vill göra samma resa som vi gjort med så många varumärken från noll till hundra…

Så tveka inte att höra av dig direkt till mig på LinkedIn så tar vi det där. Och som vanligt är du alltid välkommen med frågor och utmaningar. Det vet du att jag gillar. Och en sista sak. Om du inte redan gjort det, se till att prenumerera på den här podden för det gör att vi fortsatt är motiverade och kan leverera på en riktigt hög nivå även i fortsättningen.

Tack, tack så mycket. [Reklampausen är slut.] Men du, eftersom vi driver en e-handelspodd, ska vi försöka dra någon e-handelsinsikt kopplad till kriget i Iran? Vi måste göra det. Jag har ju tänkt mycket på det här. Jag tror att vi snackade lite i försnacket, men vi vet ju att Iran kontrollerar ett litet sund. Ja.

Hormuzsundet. Där åker ju väldigt många fartyg som ska ta sig från Asien till Europa. Det första som drabbas är oljetransporter och det är det som alla tänker på. Och det är klart att oljetransporterna också kommer påverka e-handeln på ett sätt. Det är ganska negativt i och med att räntorna kommer troligtvis att börja vända. Nu snackar Riksbanken om att på grund av världssituationen så måste man kanske höja räntan när de har haft diskussioner om att sänka räntan.

Åtminstone så kommer den att ligga flat. Och det är negativt. Sedan har du den andra negativa påverkan, vilket är på den svenska kronan. För när det är risk off så sticker de starka valutorna, de stora starka valutorna uppåt och blir dyrare.

Ja, och dollarn har redan stuckit. Ja. Vilket är jobbigt för oss. För att vi har haft en hög dollar och nu har vi gått tillbaka till en låg dollar. Så att inköpen har ju stabiliserats. Nej, men det är bara jobbigt som e-handlare att sitta och tänka i valutarisk hela tiden. Exakt. Men man ska nog säga att dollarn nu… Jag bara kollar upp på datorn live.

Den är på nio tolv. Nio tolv? Ja. Per? Per krona. Krona per dollar. Yes, yes. Och det är ändå lågt sett till en ganska… Senast vi var strukturellt nere på nio tolv är tillbaka 2022, typ. Så även om den har gått upp relativt mycket de sista…

[oklart i underlaget: Tredan], ja. Ja, så är den ändå fortsatt på en ganska låg nivå. Ja men trenden är åt fel håll i alla fall. Ja, trenden är absolut åt fel håll.

För trenden är åt fel håll. Den kan sticka mot tio spänn igen, och det är ju bara… Men Trump är väldigt, väldigt skicklig på att få människor att inte vilja investera i USA. Så att du ska se att han snart har flera actions som gör att dollarn fortsätter försvagas. Men det är positivt för de bolagen som har mycket försäljning i USA. Ja, kortsiktigt.

Sen är det ju för alla oss som gör inköp, inklusive de bolagen, så gör du inköpen i dollar. Eller euro. Ja, eller euro om man är Juniper. Eller Såpa då, som har svenska kronan. Men okej, det finns många svenska bolag med inköp i dollar. Skit samma. Det här kommer påverka kortsiktigt på de två fronterna. Sen har du det långsiktiga, vilket är om det här sundet stängs, så måste ju alla transporter från Asien till Europa reroutas via Sydafrika, alltså [oklart i underlaget: Söderrum].

Eller hur? Ja, alltså, jag kan inte riktigt de här logistiska lederna. Jag menar, det är ju inte… Jag antar att man går in med båtar på ett eller annat sätt och sedan transporterar sig vidare upp. Men alltså, en sak är ju säker och det är att det är väldigt mycket oljetransport i alla fall igenom det här sundet.

[En del saknas i underlaget.] Olja, när oljan blir dyr… När Irak invaderade Kuwait stack oljan, eller så blev oljan väldigt, väldigt dyr. Nu ser oljan ut att bli väldigt dyr igen. Jag är liksom inte riktigt tillräckligt uppsjungen på det här för att kunna bedöma om det är en tremånadersgrej eller om det är en längre grej. Men det är klart att kortsiktigt när det här sundet blir påverkat, där tjugofem procent av världens oljetransporter går igenom, så blir det ju en fråga om supply and demand och risk probably då som påverkas.

Och frågan är väl också om det här kriget har någon… Det är inte jättetydligt varför USA skulle vilja bomba Iran. Visst, Israel som du påpekar innan vill ju alltid bomba Iran. USA sa ju i alla fall när de gjorde de här bombattackerna, det var väl då förra sommaren, att de liksom skickade tillbaka deras kärnvapenprogram till stenåldern typ.

Typ ja. Om det stämmer, då är ju inte rationalen att man nu går in i landet igen på grund av kärnvapen korrekt. Utan liksom antingen stämde det man sa då eller så… Ja. Nu är det ju inte det. Nu är det bara såhär, vi vill byta ut regimen. Det är ju det som är statementet. Jo, precis, men det köper jag inte riktigt.

Alltså Trump har ju aldrig visat någon empati, det är ju inte riktigt det. Alltså man kan säga mycket positivt och negativt om Trump, men empati verkar ju inte den mannen ha liksom riktigt i kroppen, vare sig för den lokala befolkningen i USA eller någon annan befolkning någonstans. Jag har väldigt, väldigt svårt att se att han bara för ”the goodness” för det iranska folket skulle göra det här.

Sen så tror jag att det finns en positiv spillover-effekt. Man har ju sett att många iranier, expat-iranier har varit ute och sagt att de är evigt tacksamma för att Trump gör det här. Så jag säger inte att det inte har en positiv spillover-effekt. Jag tror bara inte att det är Trumps rational. Jag tror inte heller det. Och då kan man någonstans fundera på…

De gjorde ju det här i Venezuela nyligen när de tog Maduro. De håller nu på och bombar Iran. Båda de två länderna är stora exportörer av olja till Kina. Möjligen är det en anledning att man stryper åt länderna som fritt säljer massa olja till Kina. Jag inbillar mig samtidigt att Kina kan köpa olja från Ryssland och säkert från många andra platser.

Men de är i alla fall en substantiell del av Kinas oljeimport. Eller har varit, ska man säga, Venezuela och Iran. Och stänger man in det så har väl Kina kanske i alla fall lite mindre möjlighet att köpa olja externt. Jag tror att det bara var opportunistiskt. De fick reda på av IDF, som är Israels försvarsmakt, att den här ledningsgruppen sitter tillsammans.

De kommer att träffas vid den här tidpunkten. Och sen var det opportunistiskt. Vi kan slå ut en stor del av den iranska regimen med väldigt lite effort. Låt oss bara göra det. Vi har… De har inte styrt landet som vi ville att de skulle göra. Det får man väl säga.

[En del saknas i underlaget.] Det är ju ingen tvekan om att Irans regim har varit hemsk. [En del saknas i underlaget.] Det är säkert positivt att man försöker göra sig av med den regimen. De dödade ju, om det var typ fyrtiotusen människor nu i efterdyningarna av de här protesterna. Eller något åt det hållet. Nu vet jag inte exakt hur många som har dött sedan kriget bröt ut, men det handlar än så länge kanske om mellan tusen och tvåtusen personer.

Och då har de ändå bombat, bombat och bombat och bombat. Och så pratar man om att det är två personer… Tvåtusen personer som har dött, vilket så klart är jättemycket människor. Men det dog fyrtiotusen människor för några veckor sedan som de bara mejade ner med kulor. Så det är inte en regim som är… De har ju helt tappat fattningen.

Sen har de släckt ner internet i Iran också. Ja, så jag tror att det kan finnas positiva grejer med det här. Jag hörde på All-In-podden den tidigare… Det var ju en monarki i Iran någon gång tillbaka för liksom fyrtio, femtio år sen. Och han lever då i… Exil. Exil, exakt. Och han var med i ett specialavsnitt av All-In för de som vill höra liksom hans perspektiv på allt det som händer nu.

Men han verkar ju öppen för att komma tillbaka och bidra in i en… Och han verkar också vara en ganska modern tänkare, åtminstone av det jag hörde i den podden. Han har alltid varit det. Hela den familjen har ju varit väldigt modern. Iran, nu ser man ju Iran som ett förtryckt land. Men då var inte Iran det. Nej, inte på samma sätt i alla fall.

Jag vet i och för sig även att hans pappa anses ha gjort en hel del misstag och så där. Jag har inte satt mig in till fullo i det. Om man jämför Irans 2020-tal jämfört med 1960, 1970-talet, det florerar ju bilder på sociala medier. Då var ju Iran relativt fritt. Ja, det är uppenbarligen en hel del människor lokalt i Iran som visar bilder på honom och säger att man skulle vilja att han kom tillbaka och på något sätt i alla fall ingick i en apparat som hjälpte till med att… Han befinner sig i USA då?

Exakt, han befann sig nog i USA när de spelade in det. Intressant. Så det är en intressant dynamik i det där. Men jag menar, nu känns det som att vi har vevat tillbaka till 2020 igen. Men kortsiktigt i alla fall för e-handlare. Det finns valutaeffekter, det finns effekter runt shipping potentiellt. Vi såg ju under covid när det var container shortage. Då drevs ju shippingpriserna upp.

Vi kanske inte kommer att se riktigt samma typ av enorm påverkan här för att nu är det inte en fråga om det, utan det är en prischock in i bränsle som i sin tur är en del av kostnadsstrukturen in i shippingen. Det kanske inte blir en sådan enorm påverkan, men säkert fortfarande…

Men det kan bli det i och med att du måste ta en tjugo, trettio dagar längre rutt. Exakt. Så det blir en supply-utmaning för alla som importerar från Kina. Så det kan ju som DTC-handlare vara ett opportunt tillfälle att fundera på om man behöver prishöja för att inte bli marginalkomprimerad. Och om man bara tänker på sin egen… Om man är lite självisk och tänker på sin egen resultaträkning, så är det väldigt mycket bättre att göra det innan kostnadschocken kommer.

Då njuter du av lite högre marginaler under en period och sedan så… Så kan du äta upp den sedan. Exakt, och sen äts de upp i efterhand kanske, men då är det bättre än situationen tvärtom.

Hundra procent. Det kommer att bli stor påverkan för svensk e-handel. De har gått från att säga att det här initialt skulle ta fyra veckor innan vi är klara till att det ska ta åtta veckor. Men där har de fördubblat tiden. Och Iran har ju varit väldigt tydliga med med: ”Vi stänger Hormuzsundet. Inte en båt får passera. Den båten som kommer förbi kommer vi att skjuta ner.”

De har redan visat att de menar allvar. Det går inte att skydda båtarna. Ja, men det går inte att skjuta båt… Eller det går inte att skydda båtarna på samma sätt som fastland [oklart i underlaget: där har].

Däremot har Irans missilkapacitet i ganska stor utsträckning begränsats. Jag tror att Israel och USA estimerar att de någonstans har lyckats ha sönder åttio procent av alla missilramper. Och ju färre missilramper så att säga som finns, desto lättare blir det för USA och Israel att faktiskt ha en karta och se: därifrån skjuts det. Och de kan skicka dit stridsflyg och de kan skicka dit drönare et cetera som tar ut de sajterna.

Men det som inte går att skydda sig emot är drönare. För drönare kan du producera väldigt snabbt. Du kan producera flera hundra om dagen och de kostar bara, ja bara, tjugo, trettiotusen dollar styck. De är väldigt precisa i sin targeting och kan bära med sig ganska mycket… Skräp. Alltså skräp. Och de kan vara mobila. Du kan släppa dem från en lastbil. De kan ju rotera var de är.

Medan det är mycket svårare för en ballistisk missil. Om du har en sajt kan du inte bara flytta hela sajten från plats A till plats B över natten. Det kan du med en lastbil med massor av drönare. Så de kan avfyra dem väldigt fritt och de kan ju targeta skeppen.

Men man kan tänka sig att USA har satt ett par satelliter eller några stycken kanske över Iran. De fotograferar nog eller filmar varenda liten kvadratcentimeter i det här landet. Och även det kommer säkert bli mer och mer utmanande. Ett väldigt riskfyllt jobb, tror jag, om man är iransk militärmedlem.

[En del saknas i underlaget.] Okej, så det kommer påverka svensk e-handel på ett negativt sätt om vi drar en conclusion. Räntan kan eventuellt sticka, om man tänker i ett långt makroperspektiv. Kanske. Kanske. Sticka. Och vilka andra påverk… Det är supply chain, egentligen. De bolagen som handlar i Europa, alltså någonstans under covid så fick vi en chock när vi handlade från Asien. De flesta bolagen jag har pratat med har försökt att insourca sin produktion till Europa.

Antingen i Turkiet, Portugal, Spanien, i viss mån Italien, Rumänien, Estland. Många länder har fått sig en liten skjuts i produktion. Där har man sett att okej, visst, vi får betala trettio, fyrtio procent mer för produktion, men vi betalar lite mindre för shippingen. Och vi får en lite snabbare… Vi får [oklart i underlaget: bättre betalt på sida], så vi får lite bättre cashflow. Så det kanske är värt ändå att vi tar hem produktionen till Europa.

Det gjordes redan under covid. De bolagen som fortfarande producerar i Asien är ju antingen bolag som inte har ett alternativ, typ ett Twistboxes, där kompetensen sitter i Asien. Vi har försökt göra det i flera länder i Europa, det går inte. Eller andra bolag som har råmaterial som utvinns i Asien, där du bara har möjlighet… Eller det är klart du kan importera råmaterialet, men då får du en extrem kostnad.

Nej, men precis. Och sedan det andra som hände under den här sista veckan, som på något sätt var min lott i sammanhanget relativt Dubai och Irankriget… Det var ju eftersom både du och Björn fastnade och det här var veckan innan D-Congress. Så förändrades min D-Congress ganska dramatiskt. Så Björn skickade sms till mig på måndag, eller söndagen var det väl kanske eller måndagen möjligen.

Och sa: ”Ja du, jag tror att det finns en risk att jag är fast i Dubai.” [En del saknas i underlaget.] Tror du att du kan ta mina programslots nere på D-Congress? D-Congress antar jag att de flesta som lyssnar på podden vet vad det är, men det är ju då en jättestor retail e-handelsmässa nere i Göteborg där det är över fyratusen deltagare. Och Björn brukar ha en ganska prominent roll i det här eftersom han frontar Framtidens e-handel.

Så han frågade: ”Kan du ta över mina grejer?” Så det blev sex intervjuer jag skulle ta över och jag trodde inte riktigt på det. Fortfarande söndag, måndag. Men sen på tisdag blev det klart att jag skulle göra det där och på tisdagen så hade jag feber och intervjuerna skulle vara på torsdagen. Så jag kände mig… Men någonstans vet man ju att har man feber på tisdagen så är det nog lugnt på torsdag.

Oj. Men jag var fortfarande ganska svag på onsdagen. Då käkade jag massa Ipren. Trots att jag var nere i Göteborg så gick jag faktiskt inte ens in på D-Congress. Nej. Utan jag satte mig på hotellrummet och försökte… Rekuperera. Rekuperera mig. Men jag hade en presentation som jag skulle göra på onsdagen. Det var en grej jag tog över från dig som handlade om, ja jag vet inte om tillväxt var väl typ temat.

Och sedan skulle jag göra de där sex intervjuerna på torsdagen med en prominent personlighet av… Hur gick onsdagens presentation? För det var ju en massa norrmän. Det var en massa norrmän. Ja, men det gick bra. Jag är ju bra på norska.

Va? Jag menar, min mammas man är norrman och jag jobbade på Quartz i åtta år, som var ett svensk-norskt-danskt bolag. Cool. Jag har inte så svårt med det skandinaviska. Men… Så det var det du såg av D-Congress första dagen? Ja, exakt. Det var ju inte ens inne i mässhallen utan det var ju på Posthotellet.

Så jag gick av tåget och då hade jag typ skakningar för jag får det rätt lätt när jag har feber. Så då proppade jag i mig Ipren. Sedan var jag i… Åh herregud. I Nordstan och köpte en iPad för att jag behövde ha speaking cards till de här intervjuerna för att få med mig lite. För Björn skickade tjugofyra A4-sidor manus till mig som han hade förberett.

Men dels behövde jag ju göra anpassningar av det manuset för att det ingick ju stories mellan Björn och de individerna han skulle intervjua. Det kan jag ju inte sitta och berätta… Nej. Utan jag måste ju ha mina egna grejer. Och sedan för att kunna hålla det där manuset lite grann… Det är ju ett ganska annorlunda format.

I Framtidens e-handel så ges ju gästen otroligt mycket utrymme. Men här skulle jag mer anta Björns roll och mer leda genom frågor och låter den andra personen prata. Lite ovant. Så jag gjorde det i alla fall. Jag körde den där presentationen. Jag tyckte det gick bra. Och sen så tog jag mig till hotellet, lade mig och vilade lite grann, förberedde mig inför de sex intervjuerna nästa dag.

Och sen var det en paneldebatt som jag skulle leda, eller för Shopifys räkning som handlade om agentisk e-commerce på engelska på eftermiddagen där på torsdagen. Och sen så hade vi sjuka barn hemma. Så sen så direkt när den här paneldebatten var över istället för att gå på festivalen då på kvällen så satte jag mig på tåget direkt hem och tog mig hem för att hjälpa till hemma.

Så att det var en intensiv vecka även för mig, även om… Bra prioriteringar. Exakt. Även om ni hade en intensiv vecka på ett mycket hemskare sätt så hade jag också en vecka där jag var rätt trött i fredags.

Jag kan tänka mig det. Helt slut. Det måste ha varit en, ja, jag ska inte snacka, men alltså D-Congress är ju ett, det har ju blivit ett riktigt bra event. Verkligen. För fem, sex år sedan så gick jag på D-Congress, och det kändes som att nittio procent av alla som var där var leverantörer som försökte kränga grejer.

De finns ju kvar förvisso. De finns kvar förvisso, men då var det nittio procent och hela hallen utgjordes av leverantörer. Du vill ju ändå säga hej till folk… Mm. Och så ska du snacka och så ska de sälja och så: ”Har du några e-handlare som skulle passa för det här?” Du vet, man kände sig ganska dragen, och det var jobbigt. Numera så är det ju förvisso många leverantörer, men de har strategiskt placerat vissa grejer så att man slipper gå förbi mässhallen.

Och det är många fler e-handlare som deltar. Tack vare Björn, du, jag och andra poddar och Joel och så vidare, som ju drar dit e-handlare. Dels det, och sedan har även de gjort ett väldigt coolt jobb, tycker jag. Alltså Pär Ljungberg tar även dit många roliga, kanske inte nödvändigtvis e-handlare alltid, men människor som är väldigt intressanta och som har potentiell impact på kultur eller på retail, e-handel.

Jag har tappat hennes namn, men jag kommer ihåg att förra året var ett av mina favorittalks som jag gick och lyssnade på en tjej från Axel Johnson. De har ju visserligen ett retail footprint, men inte det som vi vanliga… De håller på med mat framför allt. Men hon var ändå grym. Och det är mycket kompetenta människor som står på scenerna och pratar om spännande saker.

Huvudscenen är ju väldigt, väldigt kvalitativ just nu. Lineupen var grym. Tyvärr missade jag delvis att vara på D-Congress någonstans. Fast jag var väldigt mycket där, men jag satt låst på scenen, sprang mellan dem och däremellan så, ja, handlade det mest om att överleva.

Du levererade i stället för att uppleva det. Exakt. Nästa år hoppas jag kanske på att få lite blandning att också kunna vara med lite mer och se. Och kanske mindre sjuk. Jag mejlade Gothia Towers faktiskt redan när jag kom hem och frågade om jag kunde boka hotellrum till nästa år, men de hade inte släppt rummen.

Nej, jag vet. Ja, jag har gjort det en gång. De gör det. De släpper någon gång om några månader. De sa: ”Kolla tillbaka i sommar.” Ja, men typ ja, nåt sånt. För diffust för mig. Jag var så här: ”Vadå i sommar? Ni måste väl ha en… Det kan inte vara randomly när ni släpper.” Det måste väl vara nio månader innan eller sex månader innan.

Ni måste kunna ge mig en cutoff. De gör inte det. Nej, jag kommer ihåg att jag frågade också, men det blir inte fullbokat. Även i november när de släpper D-Congress-biljetter så är inte Gothia Towers fullbokat ska jag säga. Det är det nog inte. Man är lite sen på det ofta liksom.

Och sen D-Congress ändrar ju datum. Så man ska ju kika och söka: när kommer det att vara? Men Pär har redan annonserat den i alla fall. Det var typ fjortonde, femtonde mars tror jag.

Ja, du ser, de har ändrat det då. De har skjutit fram det någon vecka. Det är inte första veckan i mars, utan det är andra, tredje veckan i mars. Snyggt, de har annonserat det. Bra att de har gjort det.

Ja men spännande. Det var ändå väldigt, väldigt spännande. Otroligt kompetenta människor som jag fick möjlighet att intervjua, bland annat Elvira från Mockberg. Mockberg var även nominerade till, vad heter det, årets… D-Congress Award. D-Congress Award för mest framstående bolag. ESSNCE vann. Jag fick möjlighet att intervjua Jonna från ESSNCE. Stort grattis till ESSNCE.

Stort, stort. De har ju skapat en vinstmaskin av… Även efter intervjun med Jonna kan jag inte förstå hur deras resultaträkning ser ut. Hon sa att de hade en [oklart i underlaget: kost] på tjugo procent och en bottom line på fyrtiotre procent. Jag bara: ”Men vänta, en [oklart i underlaget: kost] på tjugo procent…” Jag vet inte. Det går typ inte att måla upp framför sig hur allting sitter ihop.

Det är väl ganska enkelt. Om du har [oklart i underlaget: kost] på tjugo. [oklart i underlaget: Kost, kost] på tjugo. Jaha! För jag har alltid tänkt att så här: ja, men de måste ha väldigt låga marknadsföringskostnader. Ja exakt, men det måste vara mycket organiskt.

Kanske, jag vet inte. Jag utmanade det inte. Men jag tyckte det kändes… Det känns väldigt… Svårt att förstå hur… Men de har ju väldigt låga marknadsföringskostnader. Dels så har de ju synts mycket organiskt och dels så har de ju varit väldigt tidiga med den grejen. Och många köper ju många, många parfymer. Nu har de börjat med något som heter layering, det vill säga att du köper flera olika dofter.

Och så kör du olika dofter för att skapa någon typ av doftgarderob där du layerar. Jag vet inte, alltså du har olika lager av… Först lägger du någonting med bas och sedan sätter du någonting i top note. Alltså, ja.

Smart. Ja, smart ur ett marketingperspektiv, men väldigt konstigt ur ett konsumentperspektiv att det skulle behövas så många. Såhär, för mig räcker en parfym väldigt många månader. Jag har ju varit inne och tittat på analytics för några av de här bolagen som jobbar med doft och vissa köper ju såhär tio dofter. Man bara: ”Hallå? Hur mycket vill du lukta?”

Vet du hur lång tid det här kommer att ta att konsumera? Mm. Men det blir ju en, så klart en förflyttning när människor har köpt parfymen innan som kostar femtonhundra, tvåtusen, tretusen. Har man då möjlighet att köpa parfymen istället för trehundra, då är det klart att man kan kosta på sig och experimentera lite mer, kanske ha lite fler olika dofter vid olika tillfällen och så där.

Så jag tycker inte att mönstret är så konstigt egentligen. Nej, kanske inte. Det är en fascinerande bransch. De har ju också lyckats sälja till Norge har de gått ut med. Så det är ju [oklart i underlaget: inden jag säger], hatten av. Någonstans så kände jag att okej, visst Mockberg är nominerade, välförtjänt.

Vi har gjort ett sjukt bra jobb, men både ESSNCE och Nelly har gjort en enorm resa. Den här resan som Nelly gjorde de senaste arton månaderna, den är ju brutal. Just med tanke på att de också är börsnoterade och att det handlar om så stora siffror. Marginalförflyttningar från att de blöder pengar… Till att det blir ett lönsamt bolag. Det är en enorm bedrift.

Jag ska bara… Jag googlade fram grafen här. De stod i hundratjugosju kronor den nionde februari. Och i dag står de i femtioåtta kronor. Ja, det är mindre än hälften då.

Jaha, så att det är en kraftig krasch. Nu är P/E på 10,31. Så nu är ju P/E ganska attraktivt får man säga. Nej, men alltså den är inte attraktiv, utan den är ju normal för vad e-handelsaktier brukar värderas.

Fair, men ja, det är ändå ganska attraktivt, skulle jag säga. Alltså såhär off-market så brukar man säga att vinstmultipel på sex till tio är rimligt. Jo, men då tradar du ju, liksom, om du köper en illikvid tillgång… Exakt. Så måste du ju betala mindre än om du köper en likvid tillgång.

Ja, och on-market så kanske man säger att det är mellan åtta till tolv har varit någonstans ett snitt. Beroende på vilket segment du är i. Nelly tradade ju på över tjugo ett tag. Ja, för några dagar sedan. Så det är ju ändå mer eller mindre en korrigering. Men sen också hela marknaden har väl gått ner en del efter Irankriget, även om det har gått ner mindre än vad jag trodde att den skulle gå ner.

Men Nelly påverkas kanske extremt nu under, för de har ju Asien-importer. Folk förstår det och gjorde analysen att okej, om det här kriget blir långvarigt, Nellys pris… Alltså, det kommer att påverka Nelly före det påverkar Såpa som har all tillverkning och produktion i Sverige.

Fast kraschen kom tionde februari, så kraschen är för en månad sedan. Så kraschen är innan Irankriget. Sen har aktien efter kraschen gått från sextiofem ner till femtioåtta. Så att… Ja, det är en flatline neråt. Ja, men aja.

Vi ska göra en djupdyk i det här. Absolut, vi kan göra en djupdykning på det. Det är i alla fall ett intressant case, liksom. Nu får man ändå säga att de i alla fall tradar på en ganska attraktiv P/E-ratio. Framför allt om bolaget faktiskt är underliggande på väg uppåt. Men det kanske kom ut någonting i kvartalsrapporten som antydde att de inte var på väg uppåt längre.

Många e-handelsaktier har ju haft det tufft. Det har vi ju snackat om tidigare i februari. Det var ju många i beauty-segmentet som har gått väldigt dåligt. Absolut. Som har vinstvarnat som Lyko och så vidare. Så det är inte… Det kan ju också ha någonting med att de dras med i e-handelssmällen. För det har ju varit några e-handelssmällar senaste åren. Och vare sig man vill det eller inte.

Men när jag är på banken, alltså jag jobbar ju med SEB. Ja. Och då har jag föreläst någon gång, och några gånger rådfrågar de mig: ”Vad tycker du om e-handelssegmentet?” Och då är det ju de investerarna som oftast… Eller någon form av position på SEB. Och så brukar jag uttala mig om vad jag tycker och tänker om e-handelsmarknaden och makroekonomiskt hur den ser ut och hur vissa bolag specifikt kan ha potential.

Så jag förstår ju att de rådfrågar många och utsikterna för e-handel har varit väldigt dåliga de senaste åren. Tyvärr. Medan jag sitter på front row och ser att det kommer att gå skitbra. Vi har redan pratat om det, att det är ett bra år. 2026 kommer att vara ett ännu bättre år. Vi ser bra tid framöver. Så att det kan vara väldigt bra läge att köpa e-handelsaktier.

Diverse som går bra, som är lönsamma och som har bra riktning i grunden. Sen kan det vara högre risk så klart än att köpa en industriaktie eller fastighetsaktie. Eller bank för den delen. Men man vet också att det är mycket högre uppsida.

Alltså jag bara skannade Q4-rapporten här nu från Nelly. Det går inte att utläsa ur den här Q4-rapporten hur aktien kraschar femtio procent. Ja. De… Nettoomsättningen ökade med femton komma fem procent. Det är ändå ganska mycket för ett stort bolag. Upp till en komma tjugosex miljarder. Det är drivet av ökad onlineförsäljning står det här. Resultatet efter skatt för helåret [oklart i underlaget: 2005] mer än fördubblades till hundrasextioåtta komma fem miljoner kronor, upp från åttiotre komma fyra året innan.

Resultat per aktie fem komma sextiotvå, yadi, yadi. Rörelseresultatet förstärktes, bruttomarginalen förstärktes. Alltså det enda som går åt fel håll är möjligen marknadsföringskostnaden, men den är upp noll komma fyra procent. Alltså i kostnad… Det är inte fel. Från nio komma sju till tio komma ett. Men när du ökar top line med femton procent, det går inte att snacka om.

Nice. Nej, men de kommer också kunna effektivisera på sikt med AI-racet och så vidare. Så jag tror inte riktigt att marknaden har förstått hur stor impact automatiseringen har just nu på retailbolag som jobbar primärt online. Nej, intressant. Ja, vi får se. Men det här var ett spretigt avsnitt. Mycket Iran och lite D-Congress, men det kanske är läge att sätta paus.

Vi sätter punkt för avsnittet och tack för att ni lyssnar trots att vi har varit borta i flera veckor och hoppas att vi får möjligheten att ses fysiskt på något annat event. Nu hade vi ett Noll till 100-event, ett D-Congress som både jag och uppenbart Jacob missade, även om han var där.

Jag var där men missade ganska mycket. Jag vet att jag commitade till så många som har hört av sig, att vi skulle ses och ta en fika och ta en kaffe och what not. Jag ber om ursäkt för det. Det är så klart kul att ses fysiskt så att man kan snacka ihop sig och prata om ditten och datan.

Men vi får se till att ha någonting annat. Vi får se. Du, en sista grej innan vi sätter punkt. Du kommenterade D-Congress efter D-Congress på LinkedIn. Och så satte du en bra idé, tycker jag. Varumärkesfabriken kallar du det?

Varumärkeskliniken. Varumärkeskliniken, just det. Ja, idén var egentligen att Joel skrev en… [oklart i underlaget: Joel Överberg] skrev en post och sa att det vore kul med nya format där… Ja! Leverantörerna utmanas lite mera. Så att inte bara man står på scen och säger att vår grej är toppen.

Att du promotar din grej. Fuck it. Nej men och då tänkte jag att ett kul format hade kunnat vara att ett varumärke kommer upp, presenterar var de befinner sig och så kanske de säger att vi har växt ut femtio miljoner kronor i omsättning, men vi har liksom fastnat. Och nu kommer vi inte vidare, och tyvärr sjönk lönsamheten förra året för att vi försökte pusha på med marketingen, men det lossnade inte riktigt.

Whatever. Och sedan skulle en expertpanel, två, tre personer, få ställa frågor tillbaka så att man förstår bolaget väl. Man kanske även ska få tillgång till en del data innan. Typ som en Shark Tank eller?

Ja, insikt i bolaget. Och sen så ska den här expertpanelen då sättas på prov mer eller mindre och komma med råd om vad det här bolaget ska göra rent konkret för att faktiskt ta sig framåt och bli bättre. Och det här skulle då vara så klart med människor som sitter och lyssnar in. Jag tror att mitt förslag var då att formatet skulle ta kanske fyrtiofem minuter.

Så det ska gå relativt snabbt, och det kommer sätta experterna på prov för att det är svårt på fyrtiofem minuter att ett bolag ska hinna presentera, man ska förstå bolaget, man ska hinna ställa smarta frågor och man ska komma med goda rekommendationer. Men man kommer bort från de här enormt generella grejerna där människor säger: "Hur lyckas du med internationalisering?" Och så svarar människor: "Ja, men lokalisering."

Och så sitter man där i publiken och bara: ”Okej, men vi säljer ingenting.” [En del saknas i underlaget.] Jag älskar idén. Jag tycker verkligen att du sätter huvudet på spiken i att D-Congress har blivit väldigt säljigt på scen. Scentiderna, förutom då [oklart i underlaget: D-tag-scenen], är väldigt översponsrade. Så att man betalar för sin plats att stå på scen känns konstigt någonstans. Jag tycker det var det som var nice med Techarena.

Alltså alla scenerna var väldigt organiska och det var väldigt bra talare på alla scener som var huvudscener. Och sen har du en massa småscener runt omkring där sponsorer har köpt och har en egen corner. Eller en egen scen kan vi säga. Som knappt promotas i deras program, utan du tar dig dit när du väl är där. Så borde det vara på D-Congress också.

Att huvudscenerna, alla stora scener, behöver vara organiska någonstans. Man vill höra varumärken, man vill höra grillningar, man vill höra debatter, man vill nästan höra ett sådant där Varumärkeskliniken. Och sen borde du ha små scener runt omkring där man har köpt scentider för dyra pengar.

Jag har inte riktigt satt mig in i exakt hur scenerna är fördelade, men överlag tycker jag att D-Congress är bra. Det här var mest ett förslag på en extra grej som hade varit lite annorlunda och skapat en krydda. Där tror jag att det också visar vilka ”experter”, quote unquote, som är beredda att ställa sig och problemlösa aktivt framför folk.

För det är inte alla som klarar av det live på det sättet att vara konstruktiva och snabbtänka och sådär. Så jag tror att det skulle kunna vara ett väldigt kul format. Sjukt kul format. Jag hoppas att Pär får det här till sig. Om ni… Han skrev faktiskt i kommentaren och sa att han tyckte det var ett kul format och att han ville kanske prata mer om det.

Alla ni som lyssnar på podden, i alla fall några av er. Tänk på så här: skriv till Pär på LinkedIn eller hitta Jacobs tråd och kommentera under Pär. Jag ska göra det. Sätt en like bara på Pärs kommentar att han gillar det här.

Exakt, inte ens bara like. Snälla, sätt en like, men snälla skriv en kommentar eller mejla eller skriv till Pär på LinkedIn. Bara: ”Tja, vi behöver uppdatera formatet på D-Congress.” Det blir bättre för dig som åhörare och som deltagare på D-Congress. Även om du inte tänker att du ska gå på D-Congress nästa år så kommer du gå någon gång. Trust me.

Och det blir bättre för alla. Jag menar, det finns ju gott om leverantörer som har enormt bra lösningar. Alltså ta ett Shopify som vi ofta är positiva till. Och Shopify är nog säkert sponsor nere på D-Congress på olika sätt.

Första gången i år, ja. Ja, första gången i år kanske. Men de hade ju överlevt en grillning så att säga. De hade ju kommit ut väl ur det om de har en person som kan prata för sig själv. Så det handlar inte om att sätta dit leverantörer, utan det handlar ju bara om att formatet blir typ lite mindre sälj och lite mera så här: låt oss diskutera vad som är bästa lösningen för det här varumärket när de ska välja plattform till exempel.

[oklart i underlaget: Hundrafyrtio]. Fuck it. Det här måste vi. Hjälp oss nu. Du lyssnar på podden. Vi gör podden åt er. Hjälp oss hjälpa er göra D-Congress bättre genom att gå in på Jacob och hitta den här posten. Du postar fan mycket på LinkedIn [oklart i underlaget: i eftertiden]. Hitta posten post D-Congress som heter Varumärkeskliniken.

Ja. Och som snackar lite om det här som vi har pratat om. Och skriv till Pär och så får vi till en förbättring. Ja, det funkar. Yay! Toppen. Bra, får ut någonting av det här avsnittet också. Tack för att du hänger med oss. Så ses vi igen nästa vecka, samma tid på torsdag. Stort tack. Hej.

Hej. Tack för att du lyssnat. Vi är tillbaka nästa gång för att berätta om våra tankar om vad som händer i e-handelslandskapet och med våra senaste tips om hur du kan växa ditt bolag och bli mer lönsam.

Om du gillar det här avsnittet, dela det med en vän och ratea gärna podden med fem stjärnor och följ oss där du lyssnar på podcast så att du inte missar nästa avsnitt.