Nya varumärket har gjort 12x under sommaren #114

Varmt välkomna till ett nytt avsnitt av Noll till 100. Nu är vi tillbaka efter sommaruppehållet. Med mig i soffan har jag som vanligt Fredrik Ankarsköld. Hur har din sommar varit, Fredrik?

Den har varit bra, intensiv. Däremellan har det varit skönt att kunna jobba på saker som gör att man kan planera för nya säsonger, typ hösten, och komma ikapp med saker som har varit. När man börjar nu behöver man inte springa bara för att hålla farten, utan kan börja med en bra satsning. Kolla där.

Skönt. Själv då? Var ska man börja? Först var det fackproblematiken med Såpa. Den åt upp lite av min … Hur gick det? Vi kommer till det snart. Den åt upp lite av min semester, men sedan har jag kunnat koppla av. Vi har rest runt halva Sydafrika, tänkte jag säga, men Sydeuropa. Vi började med Kroatien, sedan Italien. Först mina föräldrar, sedan tjejens föräldrar. Vi slutade med att hamna i Grekland, på Kreta. Det var en nice sommar, måste jag säga. Avkopplande. Alla entreprenörer vet att när man ligger i strandstolen kommer de bästa idéerna.

När man tar det lugnt och äntligen slappnar av från ekorrhjulet, där man springer i 180, får man tid att reflektera och tänka igenom. Med tystnaden, lugnet och stillheten runt omkring kommer väldigt många bra idéer. Man kommer tillbaka laddad, full av energi och med en nytändning. Man har tusentals grejer att genomföra i höst och kanske genomför en handfull. Men det räcker.

Good enough. Kort och gott: En lugn och avkopplande sommar, och man är taggad. Ny måndag, ny start. Nu kör vi. Jajamän. Jag tänkte att vi skulle beta igenom lite vad som hänt sedan senast.

Lite kring våra brands: Vad händer, vad har vi gjort? Före sommaren pratade du om att du byggt mycket på en AI-modell, att du kan prompta den mycket mer specifikt och har jobbat väldigt mycket med AI. Det tror jag vore extremt lärorikt att ha ett helt eget avsnitt om. Men jag vill höra en touch-up: Hur ligger vi till? Vi kan gå in lite på Såpa, Mockberg och vår nya satsning i posterbolaget som vi pratade om innan sommaruppehållet. Att vi klev in, eller skulle kliva in, i ett nytt bolag som jobbar med posters. Hur och varför gör vi det? Hur tänker du?

Det låter som en toppenidé. Jag vill börja med facket. Följetongen facket. Innan sommaravslutningen med podden var vi nästan jagade av IF Metall. Det hade eskalerat till IF Metall och Handels på nationell nivå för att avgöra vilket fack vi skulle tillhöra. Det var aldrig en diskussion från vår sida att inte skriva på. Hela idén kring varför vi inte tecknat avtal var bara att vi hade vuxit väldigt fort och tänkt på businessen i första hand, med väldigt bra och generösa avtal för våra anställda. Vi har inte tänkt att vi måste gå med i facket, utan … Det har vi egentligen avhandlat i tidigare avsnitt.

Nu blev vi i princip nedringda av IF Metall. Det landade i att Handels svarade: ”Vi tycker att ni ska tillhöra IF Metall.” Då vände vi tillbaka till IF Metall och sade: ”Okej, nu är vi redo att ingå avtal. Vi behöver bara veta hur det påverkar hela affärslogiken, våra anställda och deras villkor.” Vi ville inte att det skulle bli sämre för någon, vare sig de anställda eller bolaget.

IF Metall var väldigt schyssta och sade: ”Låt oss snacka om det.” Vi gick igenom hur deras avtal ser ut och de förklarade de olika delarna. Vi ska skriva på och göra klart direkt efter sommaren, så allt träder i kraft den 1 september, om jag har koll på mina datum. Ish där någonstans.

Jag minns att före sommaren var det mer ett socialt drev mot er. Herregud, det var det, och det fortsatte under sommaren. Men någonstans hamnade det lite i skymundan. Visst undrade folk fortfarande …

… men det lugnade ner sig. Drevet från fackets sida var också borta. Ni har sagt att ni ska skriva på, så det finns ingen anledning. Exakt. Vi har committat, och hela idén var från början att göra det bästa för bolaget och våra anställda. Det har aldrig varit något annat.

Att de ens startade ett drev mot lilla Västerbottenssåpa var väldigt konstigt för oss. Samtidigt ser man hur det har gått med drevet mot Tesla. Där var det väl några få strejkande kvar som de köpte ut. Då fanns ingen som strejkade kvar, och så lades det ner.

Det förstod jag inte riktigt, att man kunde köpa ut strejkare. Vi ska inte gå in på strejken där. Är man intresserad av Tesla och strejken finns det hur mycket artiklar som helst om det.

Det borde nästan vara olagligt att betala strejkare för att de inte ska strejka längre. Köpa ut dem: Här får ni en årslön, så strejkar ni inte längre.

Jag kan för lite om det för att kunna … Jag har inte heller grottat ner mig. Om jag ska vara ärlig tänkte jag, så fort vi var klara med dialogen: Nu måste vi fokusera på verksamheten. Det har tagit alldeles för mycket tid från organisationen, framför allt ledningsgruppen och vd. Nu är vi back on track: innovation, produktinnovation, kreativ höjd. Vilka lanseringar ska vi göra? Den typen av dialoger i stället för att diskutera vad som händer med IF Metall.

Vad har ni kommit fram till? Vad är det kreativa ni jobbar med? Produktlanseringar. Vi har mycket att berätta om, men jag vet fan inte hur mycket jag kan snacka om i podden i det här skedet. Det vi kan säga är att vi lanserade en jubileumsbox under sommaren. Vi hade 100-årsjubileum för Västerbottenssåpas recept. Det är prick 100 år sedan receptet fick liv för första gången. Vi tänkte att det måste firas på något sätt, så vi tog fram en egen jubileumsbox med en handmålad trasa, en helt ny förpackning och nya, väldigt festliga etiketter.

Den togs fram i väldigt begränsad upplaga. Det var inte många som kunde få tag på den. Vi såg ett enormt tryck och sålde slut redan innan produkten var klar i lager, vilket var ganska galet. Väldigt högt tryck, med andra ord.

Men det gick bra med leveransen ändå? Den började ungefär en vecka efter att vi publicerade den som SKU på sajten. Det gick bra fram till att vi såg att någon SKU saknades och behövde fylla på. Det blir alltid så med logistik och produkt. Man gör det bästa man kan. Vi löste det inhouse och till slut kunde alla kunder som klickat hem sin jubileumsbox få den. Mig veterligen var den stora majoriteten exceptionellt nöjda och tyckte att det var en bra box.

Nu sitter vi och spånar på någonting till jul. Troligtvis säljer vi något för advent eller jul, en liknande box. Jag satt och tänkte: Hur kan man ha en adventskalender för …

… Såpa? Nej, det kan man inte. Förra året hade vi en adventskalender där man fick ett städuppdrag varje dag fram till jul, så att huset blev rent och städat till jul.

Det var en ganska kul grej. Man fick tips och tricks: Nu ska vi ta kylskåpet. Tänk på de här sakerna för att få bort lukt, rensa ut det, stänga av och starta upp det, och så vidare. Nu ska vi göra ugnen. Nästa dag tar vi duschen. Varje dag hade vi en utmaning.

Folk som hängt med hela julkalendern, som de också fick i fysiskt format, fick en liten gåva av oss i slutet. Hur går det med Mockberg då?

Det går otroligt bra. Mockberg går väldigt fint just nu. Vi ska precis, eller har precis, öppnat vår butik i Berlin. Vår första flagship store utanför Sverige.

Grattis! Tack. Det är så klart inte min förtjänst. Vem har ansvarat för det? Det är ett delat ansvar. Vi har Elvira, vår vd och grundare, och Daniel som har klivit ombord. Hennes bror har varit med tidigare, tog en paus och har sedan hjälpt oss att styra upp bolaget …

… den sista perioden. Självklart också resten av teamet. Vi har ett grymt tjejgäng på Mockberg som driver bolaget, och ett bra team från PG med Domantas i spetsen som driver tillväxtarbetet. Organisationen växer, och vi har anställt fler. Det ska bli kul att se hur vi rullar ut butiken och hur den tas emot i Tyskland. Där har Mockberg inte lika stor varumärkeskännedom som vi hade när vi öppnade på NK i Sverige för drygt två år sedan.

Den butiken har verkligen tagit form och blivit bättre med tiden. Vi hoppas och tänker att butiken i Berlin blir ungefär likadan. Tillväxten utanför Sverige är väldigt fin. I Tyskland växer vi tresiffrigt mot föregående år. Det är väldigt snyggt.

Varför föll valet på Berlin för en butik? Tyskland är en stor marknad utanför Sverige, och den har gått väldigt bra för oss online. Vi ser att penetrationen online kan hjälpa butiken. Vi har skapat ett community och har en stark bas i Tyskland som känner till Mockberg sedan tidigare. Mockberg rullades historiskt ut via återförsäljare, innan min tid.

Innan jag var delägare rullades det ut via återförsäljare. Är de kvar? De är inte kvar. Det drogs till stor del tillbaka under pandemin. Sedan har vi försökt få tillbaka återförsäljarledet också. Vi har återförsäljare som går bra i Tyskland i det stora hela. Men vi får se. Det är en otroligt spännande tid för Mockberg, med många lanseringar och fina produkter som släppts under sommaren och kommer nu med nya satsningar. Vi får se hur det tas emot. En stor sak för mig är hur kul det är att gå ut på fester och se … Jag var på en dubbel 40-årsfest hos en god vän och hans fru. När man tittar på kvinnorna …

… har hälften av tjejerna på festen en Mockberg-klocka. Det är en milstolpe när väldigt många i ens närhet använder produkterna. Det tycker jag är häftigt.

En häftig känsla. Absolut. Så klart inte min förtjänst, utan teamets, med Elvira i spetsen, som har tagit fram fantastiska produkter …

… som i princip säljer sig själva. Nej, det gör de ju inte, men man kan nästan säga det. Det börjar med produkten. Hade den inte varit attraktiv och bra hade vi inte kunnat skala varumärket. Du nämnde solstolen. Är det där de bästa idéerna har kommit? Vad har du klurat på där?

Väldigt många olika småsaker, men det stora underliggande är: Hur kan vi applicera och bli bättre med AI, dels i verksamheten på Porobic Group och dels i alla varumärken? Hur blir vi bättre på AI på Mockbergs creative-sida? Hur blir vi bättre på Såpa på att skapa agenter, bättre dashboards och rapportering? Det finns så mycket man kan göra. Hur gör vi rent praktiskt? Vi har testat och lekt runt en del, men du måste ha en strategi klar i tankarna. Innan du börjar prompta och bygga måste du veta: Vad är end goal? Vad vill du bygga? Mycket av det kanske inte finns i dag. Hur bygger vi någonting som inte finns när vi inte har inspiration att ta från? Där …

… har tankarna gått. Du har byggt en app, egentligen ett helt system för e-handlare. Vi pratade lite om det före sommaren och har inte touchat det sedan dess. Hur har det gått? Jag vet att du försökt koppla ihop många system. För mig är en av grejerna det som heter ”harness” på engelska. Jag vet inte det svenska ordet. Jag läste om ett test där de tog en AI som var topp 30.

Den var inte kapabel till så jättemycket, men satte du den i rätt kontext blev den plötsligt topp fem. Hur smart själva modellen är är inte det mest avgörande. Självklart påverkar det extremt mycket också, men vilka verktyg den har tillgång till, det runt omkring, påverkar väldigt mycket.

Är du med? Nej, inte riktigt. Du har en dum modell som blir smart. Förklara hur. Vi tar ett exempel. Du säger: ”Jag ska bygga någonting med Claude för mitt bolag.”

Då har du dess programvara, eller Codex. Vi kan jämföra med Lovable, som är en wrapper, typ.

Fast det är mer än en wrapper. Det känns som en wrapper, likadant med programvarorna jag bygger. Det är två saker jag gör: Den ena programvaran och en annan för att kunna hålla bättre fokus.

Av någon förunderlig anledning är Claude inte bäst. Ber jag Claude designa en sida utan tydliga instruktioner får jag en gröt tillbaka. Med gröt menar jag att jag tittar på sidan och inte förstår någonting. Jag kan inte ta in informationen.

Så den är ospecifik och inte relevant för dig? Nej, men då diskuterar jag. Jag har researchat: Hur kommer det sig att jag ber Claude eller Codex bygga någonting som jag sedan inte kan använda? Det blir överväldigande, jag kan inte ta in informationen. I det här fallet har den inte kontexten av design. Även om den kan design har den inte ramverket. Ger du den inga regler designar den en ruta i en ruta i en ruta.

Om jag säger ”Designa en dashboard åt mig” tittar jag på dashboarden och har ingen aning om vad jag ska göra med informationen. Den ger inga konkreta åtgärder. Jag frågade den till och med varför. Det var en lång diskussion, inte fem minuter, där jag försökte förstå: Varför kan du bygga en dashboard som jag inte förstår, medan min egen programvara bygger en som jag förstår? Förklaringen var att Claude, om du inte ger instruktioner, designar som en agent, inte visuellt. Den designar ur agentens perspektiv. För en agent är en ruta i en ruta i en ruta, där allt är …

… grått, en hierarki i koden. I koden blir dashboarden jättelogisk för agenten. Men för en människa ser allt exakt likadant ut, bara gråa rutor i varandra. Då får du ingen tydlig hierarki över vilken information som är viktig.

Eller så bygger den flera knappar med starka färger, så att du inte vet vilken primär åtgärd du ska göra på sidan. Där menar jag att om du har vad man kan kalla en AI-wrapper, en LLM-wrapper … Jag bygger också in Claude i mina programvaror, men jag har tränat den i design.

Typ designhierarki, och gett den massor av information: Det här är en bra sida, det här är en dålig, det här är en bra. Exakt. Jag tror att jag brände över en miljard tokens bara på att komma in i design. En miljard.

Det har lett till att i dag … Jag håller på att bygga en annan programvara som hjälper mig att hålla fokus. Den kan, likt [oklart i underlaget: likomo] som jag nämnt tidigare i podden, begränsa tid under tidsblock. Men det jag bygger in i min egen programvara, en app på datorn, är att den också kan se vad jag gör i Chrome. Inte bara blockera specifika sajter. YouTube går att blockera, men om jag använder det för en tutorial knuten till en åtgärd jag ska göra är YouTube någonting bra. Det är därför jag bygger den externa programvaran.

När jag ville bygga den med både Claude och Codex – oh my god, vad mycket tid jag lade. De gjorde rutor i rutor, knappar på knappar och tryckte in sjukt mycket text i dashboardsen. Jag bara: Vad har det här med någonting att göra? Det är det jag menar med harness i mitt fall. Jag är ingen superkodare, så jag kan uttrycka mig fel. Men utifrån hur jag jobbar har jag gett den sjukt många designregler, saker den ska göra och exempel på vad som är bra och inte. När den bygger genom min egen programvara vet den: Jag ska inte bygga rutor i rutor.

Jag får inte skriva ut textförklaringar. En annan sak AI gör är att den älskar att beskriva någonting genom att säga vad det inte är. Ber du ibland Claude att skriva en text …

… skriver den ofta: ”Du gör inte det här.” Man bara: Men vad gör jag? Då har den regler som att inte göra rutor och inte beskriva saker genom vad de inte är. Beskriver du någonting måste du beskriva vad det är. Jag har också många designregler. En är: Om du gör en design och känner – eller inte känner, det här är ju data, utan tolkar utifrån analysdatan – att någonting behöver en förklaring, då är designen dålig.

Gör du en ruta som behöver massvis av förklaringstext runt omkring är den inte intuitiv. Då behöver du förbättra designen tills den inte behöver någon förklaring. Det är sådana saker jag menar kan låta som en LLM-wrapper.

Det är jobbet med en wrapper: att ta ett stort, generellt program, en generell AI som Claude, och snäva in den till att bara göra det här …

… och sedan träna den på det och ge den massor av … Wrapper betyder inte något negativt, tycker jag. Det är det jag menar. Många kan tänka: ”Varför ska jag betala extra för det?” Det är klart att du betalar extra för det, tycker jag.

Det är så kul, för jag snackade med en annan snubbe som använder liknande programvaror. Han sade att när han använder programvaran jämfört med Claude kommer han fortare fram till ett färdigt resultat med färre iterationer. Den kanske är dyrare per se, men behöver du färre iterationer för resultatet blir den billigare i slutändan.

Den betalar av sig. Exakt. Det känns rimligt. Wrapper betyder egentligen att du betalar för att någon annan har tränat upp och nischat in den för ditt specifika ändamål.

Oftast har du kanske ett bättre UI också. Det är lite det man betalar för med Lovable: Ett snyggt UI, att den sparar sajterna och har kopplat på saker efter att sajten är klar.

Du kanske behöver någonstans att hosta sajten eller någonting annat runt omkring. Du har ekosystemet för att bygga appen eller hemsidan. Det är inte bara att bygga i Claude, där det blir alldeles för generellt eller något annat.

Likadant när jag bygger med min programvara. Är användaren från USA behöver den lagras i USA. Datan, eller …?

Datan, ja. Jämfört med om den kommer från EU, då vill den helst lagras i EU. Det är också en separation. Det är skillnaden: Bygger man själv blir det lätt ett mischmasch. Jag fattar.

Problemet jag ser är att AI blir bättre med tiden. Däremot blir din programvara alltid AI-agnostisk, gissar jag? Du blir inte knuten till att bara använda Claude. Nej, du kan byta …

… däremellan. Om ChatGPT, eller OpenAI, har den bästa modellen just nu kan OpenAI stå för logiken, medan din wrapper fortfarande ser likadan ut. Sedan kommer OpenClaw med en bättre modell, då kan du ha den senaste modellen. Sedan kommer Anthropic med den senaste, då kör du den, och så vidare.

Det är en fördel med en wrapper, jämfört med att vara committad till Claude eller någonting annat. Det är det jag tycker är så häftigt i dag: Att kunna använda wrappers och inte se dem som något negativt, likadant med Lovable. Många tänker inte på att när de ska bygga en app har Lovable också skissat på extremt mycket mer UI- och UX-data jämfört med agenterna. Jag vet inte varför det är så, för i min värld är det det de vill att du bygger …

… men ändå finns det inte inbyggt. Jag förstår inte den logiken. En sak jag har letat efter inom AI, som jag tänkte på i solstolen, är ett projekt där jag köper en Mac Mini.

Sedan laddar jag ner typ OpenClaw eller någon form av databas för att skapa en egen agent. Agenten ska kunna kopplas till datorn och alltid ha tillgång till den, dels till olika applikationer, oavsett om det är mejlen, hela ditt liv eller sociala flöden. Så att du kan chatta …

… med assistenten som justerar saker i realtid. Du kan ändra ett möte eller ha en dialog: ”Nu kommer ett mejl från någon som önskar en tid på torsdag eftermiddag, men jag ser att du har något då. Vill du att jag flyttar det åt dig?” ”Ja, det kan du göra.” Så skickar den mejl till samtliga utan att du behöver göra något. Du har ett chattfönster eller till och med en dialog, nästan som ett samtal.

Det kan du bygga själv. Det är lite av ett projekt. Jag testade det i maj efter att ha pratat med Jakob och hört hans ambition att bygga det, så jag byggde också en sådan. Det finns en tydlig tutorial på YouTube. Det tog ungefär en helg …

… att lösa. Jag är ändå hyfsat teknisk och kunnig, skulle jag säga. Inte bäst, men sex av tio. Tänk på alla som är lite sämre eller inte har en helg att lägga. En Mac Mini kan vara ganska dyr. Varför finns det inte en dator där du köper en färdig agent? Du har 100, 200 eller 300 integrationer klara. Du får inte buggarna längs vägen och behöver inte sätta upp något.

De två dagar det tar att sätta upp är redan gjorda, out of the box ready. Man pröjsar kanske en engångskostnad på 4 000, 5 000 eller 6 000 kronor. Jag gissar att du inte behöver en stor, fet Mac Minis kapacitet för att köra agenten som den är i dag. Den är framtidssäker så att du kan uppdatera till senaste AI-modellen. Nu är det OpenClaw, men i morgon någonting annat.

Det finns vissa under Hermes eller något liknande också. Right. Det har jag letat efter men inte hittat något. Har ni som lyssnar ett tips, hojta så ska jag kika på det.

Kolla lite på Hermes. Det är en av dem. Men är det en färdig burk man kan köpa, eller software som man laddar ner, som OpenClaw, och sedan gör jobbet själv? Ja.

Då måste du själv instruera AI och koppla ihop den, åtminstone lite. Du måste mecka och tweaka. Det blir ett helgprojekt, med andra ord.

Jag vill varna folk för det som skedde mig i somras när jag höll på att bygga …

En av anledningarna till att jag bygger fokusprogramvaran var att jag fick vad jag tror heter ”AI fry”. Det liknar uttrycket brainrot som du kan få av att sitta för mycket med TikTok.

Din hjärna börjar ruttna. Du får för mycket dopamin och nedreglerar receptorerna, så du behöver mer och mer för att känna någonting. Till slut ligger vissa tonåringar nästan i sängen och kan knappt göra någonting. Då är lösningen inte mer, utan snarare detox så att man uppreglerar receptorerna igen. Det jag hamnade i var ”AI fry”, tror jag det kallas.

Jag blev så av att sitta med AI, och började researcha: Jag börjar inte må bra av det här. Då var det en grej jag inte reflekterat över. Därför vill jag varna andra så att de inte hamnar där. Jag kunde be Claude: ”Jag skulle vilja byta färg på den här knappen.” Det här tog jag sedan alla mina chattar och importerade till en annan AI för att analysera, för jag kände att jag fick mindre och mindre gjort. Till slut ville jag inte ens sitta med skiten …

… längre. Förklaringen var att det den gjorde, som jag inte reflekterade över, var: Jag kunde säga att jag behövde byta färg på en knapp. Medan den gjorde det hittade den saker i koden. Först och främst dumpade den tre A4 med information på mig utan att jag bett om det. Den visade inte vilken information som var för mig och vad som var intern dialog. Jag utsattes för extrema mängder information, och det blev overload. När man sitter hela dagarna och inte vet: Vad ska jag göra med informationen? Vilken del är viktig för mig? Är det en åtgärd jag ska göra?

Väntar jag på någonting? En annan grej var att jag tänkte: I dag ska jag jobba med den här uppgiften. I slutet av dagen kände jag mig helt uttömd men hade inte gjort uppgiften. Jag kunde inte sätta fingret på varför. När jag spårade historiken såg jag att Claude själv hade satt mig på 17 sidospår. Jag bad om färgbytet, och så gick den igenom koden och hittade: ”Jag hittade en bugg. Vill du att jag fixar den också?” Ja. Så börjar man fastna i buggfrågor.

Till slut byggde jag in en regel i Claude: Om det är en bugg, fråga inte ens om du ska lösa den. Du behöver inte fråga om du ska fixa felet. Jag har bett den att inte ens fråga mig om många sådana sidogrejer.

Vet du vad jag tror, Fredrik? Du har blivit en AI-power user. Du har ett lyxproblem som inte många kan relatera till. Jag använder mycket AI …

… men kan absolut inte relatera till det du nämner. Du bygger också software med AI som ska hjälpa andra. Jag tror inte folk kan relatera, men det är verkligen intressant att man kan hamna på ett sådant sidospår. AI bygger egentligen din dag.

Precis. AI styr din dag, men inte dit du vill. Du hamnar någonstans. Det är bra att du säger att folk inte kan relatera. Men många använder Codex och Claude för att bygga dashboards till sina e-handelsbutiker och sådant …

… och då vill jag bara ge en hint: Se till att det du vill ha gjort blir gjort. Är man medveten om att AI med största sannolikhet kommer försöka leda in på sidospår, för att allt kanske är lika viktigt för den och den inte förstår prioriteten …

… kan man i alla fall minska sannolikheten. Köper det. Okej, enough about AI. Vad ser du mest fram emot i höst? En sak som händer nu är väldigt många event.

Du har säkert några nya gig på gång. Vad ser du mest fram emot? Jag har varit så fokuserad på de närmaste veckorna, så jag vet faktiskt inte. Du då?

Jag har suttit och reflekterat under sommaren över vad jag vill lägga tiden på. Dels ser jag fram emot alla e-handelsevent. Jag ska på Pindex, eller förlåt, jag har precis varit där.

Nu den 2 september har jag Resumés tech-event, Breakits tech-event och ehandel.se:s tech- eller e-handelsevent. Du har Björn Påhlmans e-handelsevent, som jag har glömt namnet på …

XP Awards, som jag hoppas att du som lyssnar signar upp dig på. Sedan har vi D-Congress motsvarighet i Stockholm, som brukar vara mycket mindre och hållas i slutet av oktober eller november. Det är en del event, och alltid kul att träffa kollegor och branschkollegor och surra lite. Säkert mycket om Meta och AI, för det är där saker händer.

Sedan har vi många fina rekryteringar på Såpa. Jag ser fram emot bolagsbygget där. Vi har precis landat vår Head of Retail, som började förra veckan. Vi har en CFO-roll ute som vi har headhuntat till.

Det är ett bolagsbygge utan dess like för att stabilisera, bygga och sedan kunna trycka på gasen igen. Det ser jag väldigt mycket fram emot. Det händer också mycket på Porobic Group. Vi har kickoff nästa vecka och åker till Kreta tillsammans för att spåna på nya idéer inför Black Week och jobba mycket med det för våra varumärken. Vi ska till Euphoria Resort, ett skitskönt ställe, men fokus är så klart på workshops, jobb, teambuilding och att samla hela gänget. Dels är vi ett gäng från Sverige, dels från Europa, distribuerade i olika länder. Man ses bara fysiskt en gång per år.

En rolig grej, den ser jag fram emot. Det är väldigt mycket som ligger i närtid. Vi kommer snart prata mer om Black Week, Black Month eller vad man kallar det.

Black Weeks. Black Week Month. En gång döpte jag en kampanj till Black Month för ett svenskt varumärke som sålde i USA. Vi fick så mycket skit i kommentarerna: ”But it's not called Black Month. Do absolutely not. This is racist”, kallade folk oss. Jag bara: Den annonsen måste vi plocka ner.

Kontroversiellt att kalla det Black Month. Egentligen – nu ska vi inte gå in på det – är Black Week i sig ett ganska mörkt namn när man läser på om det. De har försökt byta ut det flera gånger.

Jaha, det visste jag inte. Det började i alla fall med Black Friday. Sedan blev det Black Week, nu Black Weeks i plural och sedan Black Friday Month. Lite olika benämningar. Oavsett kommer vi prata en hel del om det, för vi är i uppstarten. Vi börjar leadsgenerering ganska snart och har en del aktiveringar inför Black Week och Black Friday. Det är höjdpunkten på hösten för väldigt många e-handlare. Kul även på konsumentsidan: Man hittar saker att köpa och börjar skriva inköpslistor för hemmet för att handla under Black Week.

Det ska bli ett spännande avsnitt, så klart. En helt annan sak när vi ändå pratat mycket om AI: Jag klev in i ett annat bolag som vi teasade om före sommaren, som jobbar med posters.

Genererar ni affischerna med AI? Ja. Vi har byggt ett helt flöde. Vi har tittat på att de flesta posterbolag genererar affischer eller posters med AI. De allra flesta gör det, även de som skriver att det är limiterat och så vidare. Vi har ett väldigt litet team med oerfarna e-handlare, men väldigt drivna människor. Så jag tänkte …

När de pitchade idén om ett posterbolag tänkte jag: Inte ytterligare ett. Hur ska man göra det bättre än något annat på marknaden? Men de är eldsjälar i grunden och har ett eget tryckeri utanför Göteborg …

… där de i princip bor och jobbar väldigt mycket. De var öppna för AI-vågen och kunde anpassa verksamheten. Det är bra marginaler på posters, men samtliga aktörer på marknaden har väldigt höga rabatter i dag. Under sommaren försökte vi se hur vi kunde bygga ett helt automatiserat flöde.

Vi har en AI som scrapar nätet efter trendande posters, återskapar och skapar liknande posters. Sedan lägger den in dem i Meta, på Meta-kontot, som videoannonser och stillbilder. Den skriver copy till både produktsidorna och annonserna, även annonstexten ovanför.

Den lägger allt i draft. När jag vaknar kan jag se att tio posters har gjorts under natten och att draftsen finns i Ad Library. Jag ska bara gå in och godkänna, tick, tick, tick. Då har jag nyheter på sajten som jag också testar i annonser för att snabbt se om postersen är hiss eller diss.

Sedan ska den också analysera. Vi har byggt en egen dashboard som går in i Meta och tittar på metrics som hook rate, hold rate, CPM, CTR, CPC, ROAS och lite annat. Den viktar dem olika beroende på om det är video, stillbild, karusell eller vilken typ av annons och creative det är.

Den kan flagga: Är det grönt är det en bra annons. Är det rött borde du pausa. I förlängningen vill man att AI också pausar annonsen, baserat på väldigt specifika kriterier.

Då kan man också säga att annonser ska spendera ett visst antal kronor innan de pausas. Vi håller på med det. Efter 48 timmar, jag skojar inte, kommer grabbarna tillbaka och säger: ”Nu är vi klara med det mesta vi har pratat om.” Jag hade lagt upp bulletpoints som jag tänkte skulle ta två månader. 48 timmar senare har de byggt hela dashboarden och flödet som gör allt jag nämnde.

Jag bara: Helvete, det gick fort. Initialt omsatte bolaget ett par hundra tusen, 200 000–300 000 i maj. I juni kunde vi öka ganska markant, särskilt mot slutet, för att sedan ta fart på allvar i juli och nå ungefär 1,5–2 miljoner. Nu har vi augusti bakom oss, och vi har redan slagit omsättningen i juli och fortsatt takta uppåt. Vi är nästan uppe på 2,5–3 miljoner. Egentligen har vi säsongen framför oss när vi går mot mörkare tider, med Black Week och julhandeln. Allt ligger framför oss. Det är bolagets första verksamhetsår, så det ska bli kul att se …

… vad vi stänger räkenskapsåret på. Med tanke på hur drivna grabbarna är och hela AI-automatiseringen tror jag inte att vi behöver anställa så många människor, men ändå kunna omsätta 30, 40 eller 50 miljoner på rullande tolv. Det är ganska coolt.

Det är skithäftigt. Där tänker jag också att vi verkligen behöver visa hur man gör alla de här grejerna.

Absolut. Vi får fan ha ett avsnitt med Oliver, som är med i grundarteamet och har varit nyckelpersonen bakom. Jag kommer på bra idéer om hur vi borde bygga processen och strategin bakom. Han har suttit med teamet och byggt hela flödet …

… satt upp och sett över Meta-processerna. Det är extremt intressant. Det tar en del tid, men är nästan en AI-sandbox för mig. Alla idéer och kreativa utlopp förmedlar jag till teamet. De bygger så snabbt, och det är kul att se det realiserat. Så klart finns det buggar och saker som inte fungerar. Systemet får in så jäkla mycket data att det kraschar och man måste ladda om. Än så länge är det mycket sådant, men …

… vi är på god väg mot att det nästan ska vara automatiserat. Vi har gjort en hel del förändringar på sajten och går åt rätt håll. Vilka då? Bland annat var det kanske 5 000–10 000 posters när jag klev in. Jag tänkte att det var svårt och osammanhängande, utan röd tråd. Vi försöker skapa en. Det är fortfarande osammanhängande med väldigt många kategorier, men jag försöker kapa saker.

Vi ser att systemet automatiskt kan flagga posters som inte säljer. Har en viss poster inte sålt någonting på fem dagar hamnar den i ett segment vi kallar ”Final call”, typ.

Är det kopplat till Shopifys MCP eller Facebooks MCP när ni avgör det? Shopifys. Så ni kollar Shopify-data för hur många order som faktiskt har sålts …

… för med Facebooks MCP kollar du vad vi har visat och vad Facebook säger att vi har sålt. Ibland kan det vara helt osammanhängande. Facebook kanske tror att vi sålt 50 av en som vi har sålt tre av.

Har vi sålt tre får den leva vidare. Men har vi sålt noll de senaste dagarna eller veckorna borde den kanske fasas ut. Eftersom vi får in så många nya posters varje dag måste vi också fasa ut minst lika många. Hur kvalitetssäkrar ni materialet …

… så att ni inte har en poster där ögonen sitter lite way away? Det är fortfarande mänskligt. Vi har en creative director bakom skärmarna som tittar. Även om tio posters är redo för publicering, scrapade från olika trendande grejer på nätet. Det behöver inte betyda att den har scrapat andra posterföretag. Det gör vi lite, men ändå inte.

Vi kollar vilka trender som finns just nu. På Google Trends ser vi till exempel att svenska valet nästa vecka trendar. Det är jättestort. Vi vet att det är riksdagsval och kommunalval. Hela TikTok-flödet, de sociala flödena och medielandskapet pratar om det. Ska vi ta fram posters kring valet?

Gör ni parodier på politiker då? Kanske. Varför inte? Vi kan amerikanisera det lite. Vi kan göra andra roliga memes som dyker upp, eller om någon har en blunder gör vi en poster av det. Det blir en rolig grej som är samtida och nutida.

Hur fungerar det med rättigheter när det är en annan människa? Det behöver inte bli en annan människa. Vi kanske bara har ett ordspråk från någon, eller en karikatyr …

Exakt, en karikatyr av den människan. Sedan kan jag inte det juridiska. Du kanske kan ha en annan människa också. I don't know. Det upphovsrättsliga materialet kanske är ens eget. Jag vet inte exakt hur det fungerar …

… eftersom det ändå är publika människor. Det är svårt att säga var den juridiska gränsen går. Därför har vi med Daniel Dernhagen i grundarteamet, juristen jag använt mig av …

… de senaste åren. Daniel är med i alla bolag jag kliver in i. Det är kul, och han får stå för juridiken och allt du nämnde. Det viktigaste är att jag slipper använda tankeutrymmet till: Hur blir det med juridiken? Är det okej eller inte? Vi har en grupp med Daniel där han får avgöra.

Då kan du kasta ur dig idéerna. Exakt, han blir ett filter. Men det är kul att se hur långt vi kommit på kort tid och hur omsättningen rusar. Målet har varit … Grundarteamet tänker att det är första miljardbolaget. ”Noll till miljarden”, skickade de en poster till mig med innan vi ens signat. Jag tänkte att det blir väldigt tuffa ambitioner, för jag vet hur liten marknaden är i Sverige. Då måste vi utanför gränserna. Nu har vi ett lokalt tryckeri i Göteborg. Har vi tänkt där? De flesta posterbolag, om vi tar Andy Okay eller något liknande som vi pratat om tidigare i podden, säljer …

… väldigt mycket utanför landets gränser, specifikt i USA. Hur ska ett lokalt tryckeri i Göteborg skicka till USA? Det går inte. Då kanske vi måste börja med print on demand, men det går lite emot bolagets vision om hög kvalitet och kvalitetssäkrat material som vi gör lokalt. Det är svårt. Vi får se.

Då är det mer en logistik- och leverantörsfråga. Hundra procent. Det löser vi med all sannolikhet när vi tar det klivet. Just nu är målet innanför Sveriges gränser. Det är kul att se att det går …

… och att marknaden definitivt inte är mättad om man gör rätt grejer. En följetong i podden. Det blir kul att följa och att få med Oliver för att visa mer detaljerat hur man gör. Vi får bjuda upp honom. Oliver, du lyssnar på podden, det vet jag, för du brukar alltid kommentera så fort den kommer ut. Nu hör du att Fredrik vill ha med dig. Vi får bjuda in dig nästa gång du är i Stockholm.

Så kör vi skärmdelning och visar. Hundra procent. Men vi ska inte göra långbänk av avsnittet. Har du något sista du vill tillägga som du tänkt på?

Har ni frågor och funderingar, skriv till oss båda på LinkedIn eller kommentera på valfri plattform. Vi försöker svara så gott det går. Kul att vara tillbaka. Jag skulle säga morgonsoffan med dig, Fredrik, men nu är det eftermiddagssoffan i poddstudion, med dig och alla som lyssnar och hängt med under hela transitionsperioden för Noll till 100. Podden utvecklas och blir starkare. Har du tips på gäster eller ämnen, skriv till oss på diverse plattformar, som Fredrik sade.

Vi ska bli bättre, I promise. Vi har sjukt mycket planer för podden. Det ska bli kul att berätta när vi närmar oss. Den sista slutklämmen är som vanligt: Gillar du podden, tipsa och dela med kollegor, vänner och bekanta. Skriv en recension eller kommentar på plattformen du lyssnar i. Speciellt Spotify, där vi numera har flest lyssnare, men även YouTube där vi publicerar fullklippsavsnitt så att ni också kan se oss snacka i soffan.

Stort tack för att du lyssnar. Vi hörs nästa vecka, torsdag som vanligt. Hej! Yeah.